Köld

Företog mig vinterns hittills kallaste löplänk just. Minus tjugo stod termometern på när jag drog på mig kläderna. Som bestod av två par kallingar, varav ett var av windstoppermaterial under mina löpartights i vintermodell, alltså vindtäta på framsidan. Vidare två par löparstrumpor, dubbla vantar (fingerhandskar inuti tumvantarna), tvådubbla underskjortor, fleecetröja, vindtät jacka och löparväst. På huvudet en Buff uppdragen som en rånarluva och ovanpå den en pipo. Lager på lager på lager.

En halvtimmes länk blev det. Och det gick faktiskt segt. Man har inte riktigt fjutt i steget i sådant här väder. Allt är stelt, det är kallt att andas, ögonen riimar ååter. När jag kom hem blev jag varse om hur mycket hår jag verkar ha i ansiktet, fast jag inte annars tycker att det direkt stör. Jag hade lurviga, vita kinder. Ögonfransarna som vita stickor.

Brr, så kallt det var. Och brr, så klen man har blivit. Jag har ju berättat hundra gånger om de där FM-mästerskapen i skidskytte Lemi, då det var just kring -20. Kanske ännu kallare. Men man valde att köra tävlingarna ändå, utom de yngsta juniorklasserna, som hade -15 som köldgräns. Det var en så sjukt kall tävling! Trög pudersnö som drivade över spåren. Dessutom var det sprint - inte supersprint som i vanlig skidåkning, men sträckan var kanske 6-7 kilometer - och jaktstart, så det var straffrundor istället för straffminuter. Att runda den där straffrundan i trög drivsnö var ingen fröjd. Bara själva temperaturen var straff nog. Och där gav man på i tunna tävlingsdräkter och fingerhandskar. Petade på med patroner och dioptrar. Försök då få någon noggrann fingertoppskänsla mot avtryckaren när man knappt känner av hela handen ens.

Problemet med att tävla i sträng kyla var dessutom att värmen från ens kropp fick geväret på ryggen att isa. Så när jag la mig ner för att skjuta första liggande hade dioptern isat igen. Då ska man snabbt lägga munnen mot den och blåsa, så får man bort isen. Den där gången i Lemi minns jag att läpparna frös fast i dioptern just vid det tillfället. Hu, så kallt det var. Jag kommer aldrig att glömma den där tävlingen. Minns också - och det har jag också berättat förr -  hur en av flickorna i min klass visade stora blå fläckar på låren i bastun sedan. Då är det kallt.

Och här piper man om en halvtimmes löprunda när man får vara ordentligt påklädd. Nåja. Nu måste jag sluta med det här ämnet, jag börjar frysa igen. Ska tänka på varma och gosiga saker en stund istället.