Glögg

Drog till Öjan igårkväll för att dricka lite glögg och fira in lillajulen. Årets premiärglögg var det. Den var så söt och stark att tungan krullade ihop sig och ögonen tårades. Pappa, glöggkokaren, hade nämligen inte uppfattat att det alltså var glöggkoncentrat han handskades med. "Va? Nog hällde jag i hela flaskan..." var hans tankspridda kommentar. I kastrullen fanns alltså glögg som korrekt utspädd hade räckt till sådär tio liter dryck. När detta var utrett kokade vi alltså en panna vatten att späda ut en liiiten glöggslick på botten av våra glas med. På något sätt så oerhört typiskt för min far. Men också detta är en av orsakerna till att jag tycker så mycket om honom.

"Men Maja!" sa mamma. "Vadå, det är ju en ELEFANT" sa jag. Det här har jag lärt mig på något träningsläger med pojkarna. I stugorna och rummen åts det nämligen mandariner ibland. Om man hänger ett sådant här konstverk på ett varmt element böjer sig, eh, "snabeln" uppåt och torkar i en rätt kul vinkel.

Framåt kvällen blev jag så sömnig att jag höll på att somna i soffan. Körde hem i ett landskap som nu hade ett tunt, pudrigt snötäcke över sig. Parkerade mig själv i soffan och tittade på en Beck jag inte sett förut, "Levande begravd". Den var så läskig att jag satt och ryckte till av varje knarr och knäppning här i huset också efter att filmen tagit slut. Hu. Men den var bra.

Idag har jag sovit till - TADAA - halv ett! Just druckit morgonkaffe, med andra ord. Gotta love sovmorgon.