Slir

Så kan man ju undra om det var ett smart beslut att imorse så spänstigt ta cykeln till jobbet. Med tanke på att det var universums absolut sämsta cykelföre. Det var plusgrader, snöblandat regn som trasade ner och marken var täckt av ett tio centimeters slasklager. Gissa tre gånger om det var spårigt? Ja, yes eller kyllä.

Just ett sådant före som jag blir så förbannad av att cykla i, man måste balansera och parera, och det tar en efvigheth att komma någonvart. Jag ångrade mig efter cirka tre meters slirande, och kunde då ha ställt tillbaka hojen och tagit bilen. Men som bekant så har jag ju lite svårt med det där att, eh... ge mig. Nå, idag hölls jag i alla fall upprätt. Men hu, så trött jag är på snön redan. Den har ju ändå funnits i flera dagar. Känns lite väl länge, tycker jag. Jag skulle i princip vara redo att ta fram flipflopsen redan.

Och tackar som frågar, efter cykelvurpan igår har jag ett stiligt blåmärke på ena vaden (?), och ett lite mindre på låret. Hur man kan bli blåslagen på vaden när man sprätter av cykeln är för mig lite oklart. Hade väntat mig axeln, knät eller armbågen. Nå, hur som helst.

Hann en sväng via stan på väg hem också. Och inhandlade en klapp till. Den är redan inpackad, och väntar på julaftons kväll. Om mottagaren har varit snäll förstås, det hänger ju på det också. Än finns risken att julklappen dras in, det gäller att se sig för.