söndag 4 december 2011

Myötähäpeä

Den här låten spelades sönder i radion i somras, och visst - den kanske är catchy på något plan. Men videon, den har stört mig sedan första gången jag såg den. Den är så jävla pinsam på så många nivåer. Så pinsam att man liksom sitter och vrider sig framför den.


En medelålders gubbe som sitter och skumpar i en soffa med solglasögon på sig inomhus och gör spretiga gester med ena handen, samtidigt som han håller i en drink i den andra. Med lidande ansiktsuttryck medan han grinar sig igenom mimandet. Emellanåt en yngre brud som ålar sig över honom, och han håller drinken i ett fast grepp och spretar vidare med fingrarna.

Det han tror att han är: en hipp latinokille till poppig musik. Det jag ser: en skinntorr, pinsam gubbe, guppande i en soffa. Och Pitbull är inte mycket bättre han, en svettig gubbe med dubbelhaka och någon slags fjunmustasch under näsan. Men han sittdansar i alla fall inte i en soffa och slår sig för bröstet som Backstreet Boys-AJ i någon ballad.

Så pinsamt och besvärande. Hu!

2 kommentarer:

  1. "...slår sig för bröstet som Backstreet Boys-AJ i någon ballad."

    Bullseye! Perfekt beskrivning, :).

    SvaraRadera
  2. Men det var ju AJ:s främsta kännetecken, han hade ju ansvar för de där dramatiska övergångarna i deras låtar. De där med tonartshöjning och mycket wailande, och teatraliska dunkar i bröstet ;D

    SvaraRadera