2. Överdrivet snack om myggor och andra töntiga kräk. Vissa människor piper om att det är så jobbigt med myggor och flugor precis varje jävla vår. Innan myggäggen ens hunnit kläckas börjas det. Jo, det kan förvisso vara lite irriterande med mygg ibland, men det är ingenting värt att lägga energi på. De försvinner inte för det. Samma sak med fästningar - de är bara småkryp! En bekant går med långärmat och gummistövlar hela försommaren bara för att undvika fästingar. Och dessutom ältar och ältar och ältar de där töntiga djuren, som om det var jordens undergång som nalkas. Så löjligt så det är inte klokt.
3. Frågor om nästa arbetsdag när jag precis kommer hem från jobbet. "När ska du jobba imorgon?". Jag vill inte börja diskutera nästa arbetsskift när jag precis har avslutat ett, och kanske bara ska sova några timmar innan nästa.
4. Att folk frågar samma sak på nytt och på nytt och på nytt. Exempel: när man tittar på tv och telefonen ringer och man vill sänka volymen, vad gör man då?
Oftast det snabbaste - trycker på mute-knappen på fjärrkontrollen. Knappen med den internationella symbolen för ljudlös; en överkyssad högtalare. Finns på alla tv-apparater. Alla. Man märker att det kanske blir ett längre samtal, och går iväg med telefonen. Då ska plötsligt mor eller far titta på något kvalitetsprogram (På spåret, Så ska det låta, Det kungliga bröllopet, Antikrundan... ja, ni vet) och panikerar över att det inte hörs något ljud. Trycker upprepade gånger på volymknappen. "Typiskt" muttras det. "Nu har någon igen tryckt på någon konstig knapp så att ljudet inte funkar...".
Och det är samma jävla knapp. Varje gång. Det är ungefär som att inte förstå sig på handbromsen i en bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar