Underbar och älskad av alla

Apropå dåliga böcker kan jag rekommendera er att inte satsa någon tid på "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)" av Martina Haag. Ni vet, den svenska författaren och krönikören som blev alldeles hejdlöst folkkär med den boken. Jag har länge tänkt läsa den, för jag trodde att det skulle vara någonting för mig. Riktigt enkel, köksrealistisk, brudhumor. Chick-lit som bäst. Mamma hade läst den och kommenterade att "den inte var värd någonting", men jag tänkte som jag brukar - att hon helt enkelt inte hade förstått sig på den. Lika som hon inte skulle fatta Mia&Klara, Kvarteret Skatan eller Little Britain. Lika lite som hon förstod grejen med Café Satan på Radio Extrem. Som hel enkelt bara var humor som folk inte klarade av att fatta.

Nu har jag läst Underbar och älskad av alla. Och Hemma hos Martina. Och Martina-koden. Samtliga av denna Martina Haag. Och de är verkligen ingenting att hänga i julgranen. Jovisst, lätt pauslitteratur. Jag läste raskt igenom dem alla. Ungefär som jag läser på mjölkpaketet när jag äter morgonmål (Jasså, tillsatt D-vitamin, aha).

Det är lite småkul, det ska erkännas. Men inte direkt kärnfysik, om vi säger så. Det är så tunt, så enkelt, så flyktigt. Två av böckerna är krönikesamlingar, och krönikorna är okej, men ingenting att applådera. De är inte särskilt genomtänkta, och saknar ofta en riktig point.

Det jag främst tänkte var att "är det så här lätt att påta ihop en bok, och bli känd?". Sedan grämde jag mig lite över att jag inte hade kommit på det tidigare. Herregud, alla mina kiss- och bajshistorier skulle ju räcka till aderton kapitel! Därefter började jag omedelbart fila på en bok. Man kunde kanske börja lite lätt med en krönikesamling?