Nej. Vilken miss i planeringen. Helmiss. Jag har just nu überangst över studierna. Det som skulle bli en aktiv helg med barabarabara skolarbete blev till ingenting. Det blev slappande lördag. Söndag. Måndag. Tisdagen började i samma anda, och hade säkert fortsatt så om det inte hade varit för yttre omständigheter som fick mig att grabba tag i kragen. Man kan inte drälla på så här i tid och evighet. Nu blir det att jobba hårt för att komma ikapp.
På eftermiddagen trampade jag således iväg till stan tillsammans med flickorna och inhandlade material till presentationen av vårt forskningsprojekt. Det blev papp i stiliga färger. Därefter till skolan på handledning och därefter plitande på presentationen efter bästa förmåga. Men jag blir så sur. När man inte vet vad man ska göra (nå jag vet ju aldrig någonting, men inte ens de andra i gruppen) och inte får någon ordentlig hjälp. Det värsta jag vet är kritik som inte är konstruktiv. Inte elak kritik var det fråga om - men intetsägande. Jaha, men hur ska vi göra istället då?!
Nog är det nu fan att man ska sitta i skolan så att man nätt och jämnt hinner hem till Salkkarit halv åtta! Kamala paikka...
Det blev alltså Salkkarit och lite kaffe för att jag skulle orka iväg på det jag verkligen behövde - en löprunda. Sent, mörkt, duggregn, massor att göra ännu ikväll, men jag konstaterade att en länk helt klart skulle löna sig i denna stund. Jag tänker klarare, mår bättre, känner mig bättre. Det blev en liten kvällsrunda, en sådan som gör att man känner sig mera påfylld än tömd när man kommer tillbaka. Det behövs sådana också. Sedan snabb dusch och lite sen kvällsmat.
Alles in ordnung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar