fredag 5 december 2008

Kom och for

Svisch! Igår var det den fjärde, och varje god studerande vet att det innebär studiestödsdag. Denna månad innebar det även skatteåterbäringsdag, och jag var en av de lyckliga som inte tvingades betala tillbaka. Tvärtom fick jag vad man kan kalla en liten present av finska staten. Att få pengar är ju alltid trevligare än att ge, så att säga. Särskilt som jag nu inte direkt har något behov av att gå och strö pengar över folk för tillfället. Hellre skulle jag strö dem över mig själv.

Om min ekonomi vore annorlunda vet jag dock ett och annat som skulle köpas åt andra. Jag vet en som skulle få en Blackbird, till exempel. Hur som helst - idag var det hyresbetalning, så pengarna hann nätt och jämt in på kontot innan de gjorde en u-sväng med ylande däck och for iväg igen. Som vanligt.

Den här dagen började Inte Alls Bra. Jag lyckade nämligen försova mig. Igen! Jag brukar aldrig försova mig, jag brukar verkligen inte det. Ibland händer det att jag ligger och drar mig för länge, att jag sölar med någonting, att jag startar för sent, så jag är någon minut sen till exempelvis skolan. Men jag brukar inte vakna med ett ryck och konstatera att jag sovit för länge. De senaste två veckorna har detta dock hänt tre gånger. Två av dessa gånger har varit när vi skulle träffas med forskningsgruppen. Är det mitt undermedvetna som börjar strejka mot forskningsprojektet, säg? Imorse försov jag mig från en helt vanlig föreläsning, men det kändes ändå shitty. Dagen ska inte börja med ett misslyckande. Hann i alla fall till andra delen av fyratimmarsföreläsningen.

Efter skola, lunch och för min del terapihandledning satte vi oss än en gång med T, J och J och fortsatte med detta eviga forskningsprojekt. Vad det var ljuvligt att höra J konstatera att hon någonstans - inte helt nära, men ändå - börjar ana ljuset i slutet av tunneln. Det är som en liiiiten, liiiiiten lysande prick någonstans långt fram. Fattas bara annat, för på torsdag ska fanskapet vara klappat och klart och presenteras för allmänheten. Undrar om man vid det laget är så jävla fed up och leid och förbannad över allt, så man inte ens orkar säga någonting vettigt.

"Detta är vårt förbannade jävla evighetsprojekt som vi har satt hela vår vakna tid på de senaste månaderna. Vi har rantat runt i hela perkeles Finland för att samla ihop allt detta fucking material. Vi har svettats, svurit, gnällt, brutit ihop, tagit oss i kragen och brutit ihop igen. Vi har kommit fram till följande satans slutsatser, om någon nu överhuvudtaget bryr sig ett piss..."

Jaa-a. För allt detta jobb, vilket innebär

-föreläsningar med tillhörande statistikuppgifter att lämna in varje vecka (som jag inte fattat något av, eftersom det är - just det, statistik)
-skrivande av blanketter och frågeformulär till städerna, föräldrarna, daghemspersonalen
-sökande av tillstånd i alla städer (vilket krävde mångamångamånga telefonsamtal och tjatande)
-en veckas testande i en massa daghem i varsin stad, vilket dessutom för min och J:s del innebar tågresor på 10 timmar var
-sammanställande av materialet
-diskussion av de svar vi fått, vilka som skulle godkännas och vilka som skulle förkastas
-ihopräknande av alla poäng
-inmatande av material
-göra alla analyser på materialet i datorprogrammet SPSS (som tog flera dagar)
-sammanställande av testresultaten, skriva ut dem i löpande text
-äntligen få tillstånd av Åbo stad för att testa, typ en månad efter alla andra städer
-cykla runt och testa åbobarn
-mata in de nya resultaten
-göra om analyserna med de nya resultaten inräknade
-skriva en sammanfattning om projektet och hålla en PowerPoint-presentation för de andra grupperna
-söka källor som stöder det vi kommit fram till, för att kunna ange som referens
-cykla runt och för egna pengar köpa material för att sammanställa en poster att presentera forskningen på
-scanna, skriva, printa, klistra och klippa ihop en poster
-delta i en muntlig posterpresentation som får ta 3 minuter per grupp, och som bedöms av professorn
-skriva en rapport om vårt projekt och resultaten

...får vi 6sp.

Jag upprepar: SEX STUDIEPOÄNG. För någonting som vi har satt hela hösten på, och fortfarande inte har fått klart, trots att det bara är ett par dagar till deadline. Ibland blir man så himmelens förstummad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar