Världsrekord i tråkighet

Å herregud, jag höll på att dö minst sjutusen gånger under kursen i avancerad Word. Kan helt ärligt säga att jag hade haft större nytta av att gå ut och äta småsten i fyra timmar istället för att sitta vid en dataskärm.

Det var tråkigt, för att uttrycka saken kort. Übertråkigt. Jag orkade koncentrera mig mina normala 20 minuter, sedan gav jag upp allt och slösurfade samtidigt som jag lyssnade på föreläsaren med ett sextondels öra. Högst.

För det första utspelade sig kursen i nya Word, alltså den som bara finns på datorerna på Akademin. Och inte ens alla, utan bara en del. På min egen dator har jag alltså gamla Word, och jag klarar mig utmärkt med det. Jag kommer därmed att skriva min kand i gamla Word, eftersom jag vill kunna skriva hemma.

För det andra tycker jag inte alls att det är megahäftigt att man med "endast en klickning" kan göra så att varje gång jag skriver AAF, så kommer programmet automatiskt att skriva om det till Altered Auditory Feedback. Jag ska ändå använda förkortningen AAF efter att jag förklarat vad den står för (i enlighet med APA:s instruktioner!), och en gång orkar jag nog skriva ut hela namnet.

För det tredje kan jag säkert skriva en innehållsförteckning riktigt på egen hand, genom att använda tangentbordet. Jag behöver inte skriva in koder och klicka på inställningar och ikoner för att datorn ska skapa en innehållsförteckning automatiskt baserat på mina underrrubriker. Man måste ju ändå kolla igenom allt så att det stämmer sedan, så att datorn har gjort rätt.

För det fjärde så hatar jag datorer och siffror, och hela kurssituationen gav mig grymma flashbacks från statistikkursen i höstas. Den utspelade sig dessutom i samma dataklass, hu! Jag blev bitter och negativ redan när jag klev in och satte mig vid datorn.

För det femte: Vi är såhär nära att ta jullov efter en grymt stressig höst, och speciellt de senaste veckorna har haft magsårsvarning. Jag skulle inte kunna hitta någon mindre tilltalande sysselsättning än att sitta och svärta text och klicka i kolumner i fyra timmar. För faa-an.

Så jo, idag var det fjortis-Maja från högstadiet som satt och såg sur ut och strejkade. Hade till och med den där rätta trumpna uppsynen och i tankebubblan ovanför mitt huvud stod det "Orka bry sig?".