Borde

Borde verkligen göra något åt mitt hår. Herregud, man kan inte skylla på enbart hoppsan-bad-hair-day hur många dagar i rad som helst. Bad-hair-weeks existerar mig veterligen inte. Jag klippte mig visserligen för inte så hiskeligt länge sedan (ett par månader sedan är inte så länge sedan i mitt fall) men det blev inte särskilt bra, har jag kommit fram till.

Det är kanske ett tecken på att man har blivit gammal. När man konstaterar att håret är för långt. När jag gick i högstadiet hade jag kortklippt, och var då övertygad om att detta hår aldrig mera ska bli långt, för kort var så totally me. Där ser man, inte har jag varit kortklippt på länge nu.

När jag var i Öja sist nickade mor och sa "Jaa-a, tänk att du har blivit så råttfärgad". Tänk he. Nå, värre har man väl fått höra hemifrån. Som att man har blivit fet till exempel.

Men mor har i detta fall rätt. Mitt hår är faktiskt av färgen Råtta 026. Det har blivit mycket mörkare nästan över en natt. Jag borde göra någonting seriöst åt det. Helst blont, för det är tryggt och bekant. Som att alltid bära färgen mörklila till exempel, eftersom man fått höra att man klär i den färgen någon gång på 1972. Finns exempel på sådant. Med detta i åtanke kanske man borde göra tvärtom och inte köra på blont.

Jag funderar till exempel på väldigt mörkbrunt, bara liksom för att testa. Har exempel från min gamla klass på peffan, där två av klassens allra blondaste brudar blev riktigt mörka brunetter - och så förbannat snygga! Efteråt kunde man inte förstå att de faktiskt varit blonda tidigare, för de passade så bra som brunetter. Den ena fick världens slätaste porslinshy och den andra de isblåaste ögon jag någonsin sett. Sådant märktes inte när håret var ljust.

Kanske den nya Maja finns under ett mörkt hår?