onsdag 24 december 2008

Heimgååln

Jaa-a, friden börjar sänka sig här i heimgååln. Inte för att julstöket hör till de stressigare i detta hushåll. Det brukar gå lugnt till, inga överdrivenheter.

Idag har jag, eftersom jag var ensam hemma och resten av familjen hade arbetsdag, skött om städningen. Det är en stor heimgåål man är född i, och det tar sin lilla tid att dra igenom den. Men hela huset blev dammsuget, dammtorkat och trimmat. Skurade muggen och kastade ut alla mattor. Plockade och ordnade, och framåt eftermiddagen tills de andra kom hem var det klart.


När pappa kom hem tog han in granen som fått stå i källaren för att snön skulle smälta bort. Så här ser årets gran ut! Den är rejält stor, men det krävs i ett stort vardagsrum. Tät, mörkgrön och mäktig är nyckelorden för familjen Kronqvists gran. Observera karahyllon i bakgrunden, ett arv från fammo och faffas. I samma veva tog jag en löprunda i ett snöigt Öja. Det var fint men ganska mörkt, och jag aktade mig noga för att vricka fötterna när jag skubbade hem längs Dorisas veijin som varken är belyst eller plogad.

Tog en liten butiksrunda ännu på kvällen. Det var mycket folk, bra mycket mera är normalt, men inte direkt hysteri. Folk håller sig ganska lugna, men det var lustigt att se en del karar med någonting vilt i blicken stå och plocka i parfymhyllan på Cittari. Sista-minuten-present åt frugan?:)


Ikväll höll det på att bli en smärre kris i fabriken. Jag skulle nämligen dekorera pepparkakshuset jag satte ihop igår. Och så misslyckas glasyren! AARRGGH! Den blev rinnig och bedrövlig, fast den kändes tjock och kompakt. Jag blev arg och slängde den för att göra en ny sats - för att märka att pudersockret var slut! Min mors äventyr med sin kaka förra veckan hade slukat mera pudersocker än beräknat, eftersom hon tvingades göra en ny. Och klockan var tio före nio kvällen före julafton. Som tur är har jag en snäll pappa och en närbutik i Bosund. Pappa ryckte ut, och jag kunde färdigställa mitt lilla hus.


Förresten - vet ni hur lussekatter ser ut? Jag menar riktiga lusseKATTER! Dessa har min mamma bakat. Sorgen efter hennes Hjalmar som blev överkörd i höstas tar sig uttryck på många olika sätt. Vissa gråter, vissa vandrar i skog och mark - mamma bakar katter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar