Rossel

Hejhej, här sitter jag och rosslar. Höll nämligen på att dö Den Tragiska Hungersdöden efter jobb, pumppi, butikssväng och dusch och fick snabbt som attan se till att slänga någonting på spisen. Helst med en kastrull mellan själva maten och kokplattan, blir så kladdigt annars. Nå, så upptäcker man då i denna kritiska situation att man saknar en mycket avgörande ingrediens.

Med darrande knän fick jag således dra kastrullen av plattan och sticka till butiken ännu en sväng. Post-träningsskakig och dan. Såg riktigt hur bankkortet fladdrade när jag räckte över det, för det var just i den där vinkeln som är helt omöjlig efter att man har hållit i en skivstång. Darr-darr.

Hem, koka mat, sleva upp på tallriken och formligen inhalera den, eftersom det nu var fråga om liv och död. Jag är annars ganska tålig och sådär, behöver inte ha mat jämt och ständigt, och tycker att det är störtlöjligt att fjanta runt med mellanmål och frukter och yoghurtar och sådant, precis som att man skulle dö bara för att man inte råkar få någonting att tugga på hela tiden. Men just då, efter träning, då är jag uttömd och hungrig, och då ska maten finnas på tallriken på direkten. Ingen tid för extra butikssvängar då, även om det bara tar några minuter.

Så går det som det går. Inhalera mat i 180 km/h är inget jag rekommenderar. Halsen full av tomat fortfarande, host-host. Men jag fick i alla fall i mig portionen. Ordningen återställd.

Oerhört vad man kan skriva långt och ingående om lite mat. Jag måste verkligen själv tycka att detta är både intressant och viktig info.

Jaha. Vem ska koka kaffe åt mig ikväll? Det var bästa L som gjorde det igår.