En så kallad drömtävling

Häromnatten drömde jag att jag skulle starta i en skidtävling, men inte hittade mina handskar. Jag sökte och sökte, och starten närmade sig mer och mer. Annars var jag tävlingsklädd, och medtävlarna stack iväg en efter en, i takt med den där pipande startklockan gav signal. Oj, så man minns den, förresten, från den tiden när man själv tävlade. Fyra korta pip, starterns hand på axeln och så den sista, långa pipet när man fick staka ifrån och putta undan den lilla bommen i startfållan. Just då brukade det vara lite pirrigt, när man stod och gnuggade skidorna fram och tillbaka och väntade på att få fara. Borde förresten skriva ett blogginlägg om någon tävling någon gång, mest för min egen skull så länge jag ännu kommer ihåg hur det var. Det är snart tio år sedan nu!

Nå, drömmen var det ja. Kallt var det också, och eftersom jag inte är Juha Mieto så var bara händer inget alternativ. Det är någonting återkommande detta, att jag söker efter något, eller överlag håller på med någonting ändlöst i mina drömmar. Var alldeles trött när jag vaknade. Av allt detta letande.

Nu, mina damer och herrar har jag avverkat en - återigen blixtsnabb - arbetsvecka. Idag fick jag lära mig något nytt, en datagrej, och var så stolt när jag fick det att lyckas. Med hjälp av att följa skriftliga instruktioner plus att då och då hojta och fråga lite av kollegan i grannrummet. Som oerhört tålmodigt svarade på mina spörsmål. Det gick ju riktigt bra, vetja. Kanske borde våga göra saker jag "inte kan" lite oftare. Väldigt få saker kan man ju om man inte ens försöker. Lite som Pippi Långstrump sa när man frågade om hon verkligen kan spela trumpet: "Hur ska jag kunna veta det när jag aldrig har försökt?". Sedan tillade hon att det nog går lättare nu när hon har en trumpet. Så svårt att spela trumpet utan trumpet, sini. Överlag tycker jag att folk borde fungera mera som Pippi.

Sedan, efter jobbet, drog jag via gymmet en sväng och avverkade ett pass Bodypump. Av någon anledning var jag svag som en vissen krokus, och fick stå högröd i ansiktet och bända fjädervikter. Pinsamt, men skit i det nu. Vissa gånger ska vara skit också.

På tal om skit så var det just det en hund gjorde strax invid min infart här hemma idag. Sket alltså. Jag tittade noga efter så att ägaren plockade upp varje liten dyngpartikel efter byrackan, annars kan jag säga som så att det skulle ha vankats filéad jycke här i kvarteret. Och så skulle jag ha fått en ny läderväska med brunlurvigt foder.