fredag 6 april 2012

Man blir ju så matt (ursäkta ordvitsen)

Har snortat konvalj idag igen. Alltså dammsugit med min väldoftspridande dammsugare. Måste faktiskt säga att det är rätt mycket trevligare att klampa runt och städa när maskinen inte luktar död disktrasa utan bLoMSteR LuLz! Dessutom hade jag något slags skithustvättmedel som osade äpple eller någon annan FräScH fRukT LuLz!

Stod sedan ute och dammade mattor med bestämda tag. Jag får alltid lite prestationsångest när jag gör det. Vill, som den perfektionist jag är, få till den där perfekta snärten på varje drag. Det gäller att göra ett tillräckligt högt och snabbt lyft, och sedan med kraft göra en tvär sväng och dra mattan neråt. Ju högre det smäller, desto nöjdare blir jag. Mattdammning är förresten väldigt likt parstakning i rörelsemönstret, det tänker jag på varje gång jag gör det. Dammar mattor alltså. Parstakar gör jag sällan numera.

Om det inte bildas hårda smällar - helst många och täta, utan misslyckade tag emellan - när jag dammar blir jag besviken och känner mig svag och bedrövlig. Får för mig att grannarna kikar bakom gardinerna och skakar på huvudet. Om jag har en bra dag och dammar mattorna effektivt tror jag däremot att grannarna av den orsaken tittar och imponerat susar "Åh, vad hon är stark, den där Kronqvistskan! Kom och titta Hasse, hur skickligt hon dammar mattorna!".

Så sjuk är jag.

2 kommentarer:

  1. =D Ja damba sängklädre å mattona (två stycken, ein gang två meter stor) jär en dag å va lemin två dag baket. Stå stark e Fagäholman (f.d.)

    SvaraRadera
  2. Som tur har ja egentligen bara ein matto som ska dambas, en lillan köksmatto. Tur att ja hatar mattorna å dukan å gardinen, he e minder ti damb tå;) Nå noo e he Fagäholman seg hon, he veit ja! :)

    SvaraRadera