Maija

Är man född i det här landet och stavar sitt förnamn som jag gör så får man i... tja, 95 % av fallen räkna med att namnet blir felstavat i de situationer då man muntligt berättar det för någon. Det skulle i så fall vara om någon helsvensk person tar upp ens namn som de kan fråga hur jag stavar det. I allmänhet har man väl lärt sig att säga namnet och i samma andetag bokstavera, och ännu upprepa det en gång när personen ifråga frågar upp om jag verkligen menar M-A-J-A, utan I?

Det kan jag förstå. Det kan till och med vara en liten icebreaker i många fall, att någon kommenterar stavningen och frågar om det är vanligt att man stavar det så på svenska och så vidare. Det jag inte förstår är varför alla envisas med att ändra stavningen i något skede. På nästan alla skriftliga avtal, där jag alltså själv har skrivit mitt namn eller bokstaverat det när jag har gjort avtalet, och sett att det blivit rätt, ändras ändå stavningen i något skede. 

Det här kontraktet har jag själv skrivit under med namnförtydligande och allt, och såhär kommer det tillbaka. Liksom, vad är oddsen att jag ska skriva mitt eget namn fel, så att man anser sig vara nödgad att rätta till stavningen? Hm.