3096

Förresten kan jag tipsa om en annan bok också. En som jag har "läst" som ljudbok när jag har sprungit. Nämligen denna:

Skriven av Natascha Kampusch, som vid en ålder av tio år släpades in i en skåpbil och kidnappades på väg till skolan. Och sedan var fånge i en källare under ett garage i åtta år. Hur hon överlevde misshandel, svält, isolering och den ständiga rädslan att bli ihjälslagen, vilket hon ständigt hotades med. Förövaren straffade henne dessutom ytterligare med att slå av elektriciteten så att hon måste vara i kolmörker långa tider. 

Det var en hurja gripande story, det säger jag bara. Natascha hade dessutom struliga hemförhållanden, hennes föräldrar var skilda och hennes förhållande till mamman var väl inte jättebra. Mamman var ändå mycket noga med att man alltid "måste säga hejdå när man skiljs åt, för man vet ju inte när man ses nästa gång". Och så ville hon inte att Natascha skulle gå ensam till skolan, om någonting skulle ske. På det svarade Natascha ordagrant "Vad skulle kunna hända?". Nej, just det. Nå, till exempel så hände det nu att hon blev kidnappad som ett 10-årigt barn och blev fri som en 18-årig kvinna.

Och sedan då, hur ska man kunna rymma? Om man försöker - kommer någon att tro en? Till exempel fick Natascha efter flera års fångenskap följa med kidnapparen till en butik. Hon hotades med att bli ihjälslagen på fläcken om hon knystade så mycket som ett ljud. Så vad gör man då? Säger man åt kassatanten "Hjälp, jag kidnappad", varefter kidnapparen slätar över med att flickan är psykiskt sjuk och pratar dumheter?.

Det finns flera ställen i boken som är sådär hårresande otäcka och gripande. Som just i butiken när försäljaren undrar "Kan jag hjälpa dig med något?" och Natascha helst vill säga "Ja, tack. Jag är fånge i den här mannens källare sedan sex år, mina föräldrar tror att jag är död. Kan du ringa polisen?", men inte kan, eftersom förövaren håller koll på henne och dödar henne om hon avslöjar honom.

Eller när Natascha hade varit kidnappad i några månader, och det var Mors Dag, den första hon inte fick fira med sin mamma. Och hon beskriver hur hon med penna och sax och papper som hon har i skolväskan klipper hjärtan och gör ett morsdagskort åt sin mamma. Kortet pyntas med hjärtan som hon klistrar fast med en tub hudsalva som finns i källarhålan.

Eller! När de åker bil och stoppas av polisen för en rutinkontroll, och hon är så nära att bli fri, men ändå är för rädd för att skrika på hjälp. Vem skulle tro ett barn? Hon försöker ändå mima "HJÄLP", men polisen är för upptagen med att kolla körkortet för att se hennes nödsignal.

Hu, en sådan hemsk bok. Bra, men hemsk. Sedan vet jag inte om jag precis rekommenderar att lyssna på den när man är ute och springer längs ensliga, mörka stigar sent på kvällen. Plötsligt blir varje knak i skogen rätt obehagligt, och varje vit skåpbil ett potentiellt hot. Man har liksom hjärtat i halsgropen från förr med den här boken. Läs!