Jadro

Förresten. Var det någon annan än jag och min bästis E som sysslade med ljudinspelning på kassett som liten? Kom jag helt osökt att tänka på denna fredagskväll. Herregud så roligt vi hade med en vanlig bandspelare och en tomkassett. Vi hade bara en tomkassett, och den där använde vi år ut och år in. Blå var den, det minns jag. Bandade in och bandade över, och bandade över igen, så att ljudet blev alldeles darrigt till sist. På en skruttig, svart bandspelare med en krokig antenn.

Vi bandade alla möjliga slags program. Det var intervjuer och det var ring-och-säljprogram och det var nyheter. Och så kunde man ju sådär snitsigt säga att "...och nu blir det musik", och så slå över till radioläge, så att någon låt som råkade gå på radion just då spelades in. Jag undrar om den där kassetten finns kvar någonstans?

Förresten borde det finnas en kassett till, hemma hos E, för där spelade vi också in radioprogram. Av oss två så var nog E klart duktigare på detta. Jag hade storhetsvansinne som liten, och låtsades vara ledaren av oss två, det var nästan alltid jag som bestämde, och E som var snäll och beskedlig hängde på. Så var det nog också när vi gjorde radio, jag antar att det var jag som höll i trådarna, fast E var den som hittade på sjukt roliga saker att säga. Hon var verkligen sanavalmis redan som typ sjuåring. Synd att jag tog så mycket plats att hon inte fick visa framfötterna så mycket som hon borde ha gjort. Jag var mest bara gapig och bossig - hon var stillsam men sjukt rolig. Minns särskilt när vi hade haft nyheter i vårt radioprogram, och E plötsligt började läsa upp väderleksrapporten. På tre språk. "Och nu bästa lyssnare. Vädret. Vederit. The Wiidöör". Seriöst. "Vederit". Det är ju jätteroligt.

Mamma, finns den där kassetten på Nyströmsbackan? En blåvit, mycket sliten sak. Den här sentimentala lilla hästen skulle vilja lyssna på den. Har på känn att jag skulle skratta sönder mina artärer om den hittades, funkade och jag fick lyssna på den.