Fvans

Kom på en sak ikväll när jag var ute och traskade en sväng och noterade den svängande hästsvansen i min skuggbild. Att just det grejen var en av mina högsta önskningar som liten, att ha en hästsvans som guppade flickigt när man gick eller sprang. Som jag drömde om långt hår! Inte långt från oss fanns ett par systrar som både hade hår ända ner till rumpan, och som jag avundades dem. Tror att jag pratade rätt ofta om dem som liten, just på grund av det där håret. Om jag inte minns fel så hette de Jeanette och Jenny.

Den där hästsvansen hade jag aldrig. För det första var jag totalt flintskallig i flera år, gick nog nästan i förskolan innan jag hade något som helst hår att tala om. Och det hår som sedan kom var kritvitt och fjunigt. Hör på detta: som liten gick jag ofta med en badhandduk på huvudet, slängde med den och lekte att den var hår. Stackars lilla flintisbarnet!

Inte är jag särskilt överdrivet bortskämd med svall nu heller, men jag slipper i alla fall gå runt med en handduk på skallen och simulera hår. Och så räcker det till och med till en svans om man så vill.