Jag körde via Världens Lyckligaste Stad (eller Nykarleby som det också kallas) påväg mot Vasa och plockade upp en av klassflickorna, och sedan åkte vi vidare söderut. I ett ruskigt väder. Snöslask, yrande flingor, mörker och älgjaktstider. Ungefär halvvägs var vägen avstängd och med en liten klump i magen blev vi dirigerade av brandmän som stod och viftade mellan de blinkande blåljusen. Tror vi räknade till fyra eller fem ambulanser, en polisbil och en brandbil. Och i diket en minibuss på tak. Hu. Som tur hade alla klarat sig levande ur olyckan.
Nåja, färden till Vasa gick bra, det dåliga föret till trots. Roligt att träffa flickorna igen, och lasagnen som vi svängde ihop blev jättegod. Så god att jag knappt hann få den på bild.
Närpes' bror tittade in en sväng, och gjorde det som bröder gör bäst. Alltså låg på soffan och kläckte ur sig oväsentligeheter en stund innan han drog vidare. Som sig bör, alltså:)
Kaffe på maten som det ska vara. Värdinnan skötte sig utmärkt!
Det blev så trevliga diskussioner att det blev ganska sent innan vi drog iväg hemåt. Eller inte sent i sig själv, men med tanke på sträckan och föret så är allt efter mörkrets inbrott ganska sent. Också på väg hem låg en bil i diket, men jag hölls på vägen ända till Kokkola.
Stannade till Nykaabi igen och släppte av klasskompis E (oartigt hade det ju varit annars, det är långt att gå ända från Kokkola...). Såhär fint var det nere vid ån vid kyrkan. Eftersom det alltså är Nykarleby så var det knäpptyst, inte en själ i rörelse.
Så att en sådan dag. Tack, fina logoflickorna för kvällen. Ni är välkomna till Kokkola någon dag också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar