måndag 8 november 2010

Hej, logo-medstuderanden

Alla ni som studerar/har studerat logopedi håller säkert med om följande. Att det skär litegrann i ens hjärta under de där terapisituationerna då man önskar att man kunde vifta med sitt trollspö och ta bort det som är skadat och lägga till det som fattas. När man får upprepa många gånger det som vi har fått lära oss i skolan; "Jag vet att du vet". Ändå kan man inte det. Sådant är ganska ledsamt.

5 kommentarer:

  1. Jo, jag vet precis vad du menar! Och man önskar att man kunde säga exakt hur många terapitillfällen som krävs för att allt ska bli bra igen! :(

    SvaraRadera
  2. Värst är det där när någon kämpar och kämpar för att säga sitt namn och det bara kommer ut fel gång på gång... Eller när en som har varit läkare hela sitt liv inte kan säga "sjukhus", eller en gammal bonde inte kan säga "traktor". Måste ju vara förjävligt!:(

    SvaraRadera
  3. Låter bekant från medicin-sidan också. Tyvärr! :(
    -Johanna-

    SvaraRadera
  4. Johanna >> Jo, kan tänka mig att man känner sig rätt maktlös i ditt jobb ibland. Inte roligt:(

    alegni >> Mm-m. Uschdå:(

    SvaraRadera