tisdag 9 november 2010

Andra inhemska

Jag får tala så mycket finska jag vill på dagarna. Det ser jag som en fördel. Antagligen ser jag ganska fånig ut när jag sitter med på möten och spänner ögonen i folk och aktivt anstränger mig för att uppfatta varje ord. Jag menar, jag förstår ju finska. Men till exempel ett vårdteam diskuterar ganska ytligt sådant som jag inte är insatt i, så jag måste parallellt med lyssnandet försöka knyta ihop trådar till en bakgrundshelhet. Därför sitter jag och tittar stint på den som talar och processerar vad som sägs. Med full koncentration.

Därför blir jag så glad över småsaker. Som att jag häromdagen skrev mitt första konsultaatiopyyntö och visade det åt handledaren innan jag sände iväg det. Hon ögnade igenom och bara: "Jo, det är okej".

Eller att en talterapeut igår frågade vilken av mina föräldrar som var svensk och vilken som var finsk, och jag fick svara att båda är svenska.

Men idag satt jag på kafferasten tillsammans med kollegorna, och av någon outgrundlig anledning tog jag upp ämnet "okvalificerade tandskötare inom privata sektorn". Kände i det läget att jag eventuellt tagit en större tugga än jag kunde svälja. Imorgon ska jag nog välja ett annat ämne att briljera inom. Typ "minun lempiruokani". Borde skriva upp lite stödord redan ikväll.

2 kommentarer:

  1. there you go! eller niin sitä pitää, kanske passar bättre i sammanhanget :)

    SvaraRadera
  2. Olen yrittäjä! (=jag försöker)

    SvaraRadera