Reindeer Spotting

Detta veckoslut har jag tittat på filmen Reindeer Spotting. Två gånger. Fy, vad den var obehaglig. Ledsam.

Reindeer Spotting är en dokumentärfilm som handlar om knarkare i Rovaniemi. En av personerna i ett knarkargäng har med sig en kamera och filmar en tid i deras liv. Egentligen är filmen väldigt enformig, för det enda de gör är att injicera knark, dricka öl och försöka få tag på pengar för att köpa mera knark. Och så sitter de hemma hos varandra i olika lägenheter och knarkar.

Huvudpersonen Jani verkar inte vara någon dum kille. Han är visserligen hög som ett hus i hela filmen, men det han sluddrar fram med halvslutna ögon är ingen bullshit (förutom att vart annat ord är vittu). Han är faktiskt en jävligt mogen 19-åring. Skulle säkert vara framgångsrik och företagsam om han sysslade med något annat än droger. För så hårt som han satsar på att skaffa pengar till droger jobbar nog inte många tonåringar. Hans "jobb" är visserligen att stjäla bilar och elektronik och sådant, men ändå. Om han skulle rikta den energin på någonting annat skulle han anses vara en dedikerad och duktig kille.

Jag tycker bara så otroligt synd om sådana där människor. Som på riktigt skulle ha ett sådant jävla potential, och på alla sätt verkar vara sympatiska och bra typer. Som den här Jani, han var ju hur gullig som helst, vilket särskilt märktes de stunder då han var lite mindre påtänd. Rolig, smart, munvig. Och så blir det bara till skit med honom. Kommer med största sannolikhet att åka in och ut på kåken hela sitt liv. Man blir ju ledsen.