Höstlänk

Tog en löprunda i omgivningarna ikväll precis när det började skymma. Jag måste nog i flera avseenden hålla med Sofi. Hösten är enligt mig ingenting att deppa över. Visst tokälskar jag tropisk hetta, jag har njutit så otroligt av den här varma sommaren och hoppas att nästa blir lika härlig. De där dagarna som börjar med solstrålar redan innan klockan sex på morgonen, och slutar med att hettan dallrar över bygden ännu sent på kvällen. Då är det sommar.

Men när sommaren ohjälpligen är slut. När det är höst, då kan man ju ingenting åt saken. Då kan jag njuta av att det är fräscht och friskt i luften, att det doftar fuktig jord, rötter och mossa. Att träden är knalliga i färgerna och att det är sådär vackert vemodigt i luften. Att det blir mörkt på kvällarna, att man måste växla mellan hel- och halvljus när man kör. Att det ligger dimma över åkrarna i gryning och skymning.


Sprang bland annat över Åköströmbron, där vattnet låg spegelblankt och en lätt dimma virvlade över ytan. Fotot är inte taget ikväll, eftersom jag inte har telefonen med mig då jag springer. Men you get the picture.

Det var en ganska anspråkslös runda. En bra sådan. Fötter som tassar mot småfuktigt underlag, lite prassel från kläderna, svettdroppar i pannan. Taktfasta andetag. En groda hoppade över vägen, och kråkor som kraxade någonstans långt borta. Typiskt höstläte.