Gulligt

Har inte fått igång tv:n sedan jag flyttade hit. Har för all del inte fått igång tv:n på hela sommaren, men jag har inte haft något behov av det heller. Har tittat på några få program på parentesernas tv i vardagsrummet, i övrigt knappt alls. Man behöver inte tv i Öja. Det finns ju supersnabbt nät så att man kan använda webb-tv om man skulle vilja se på någonting, förslagsvis när man ligger nedbäddad i sängen med laptopen som sällskap. Då är en snutt Lyxfällan eller Biggest Loser trevligt.

Inte har jag haft tid eller ork att se på tv här i mitt nya hem heller under dessa få dagar. Det har funnits annat att göra, som att packa upp, organisera grejerna, sticka iväg och handla sådant som man plötsligt märker att fattas, någon löplänk, dusch och sedan stupa i säng.

Men när man bor ensam och lever ett stillsamt och försynt liv så blir det så väldigt tyst utan tv. Jag har ingen radio och jag lyssnar inte på musik via datorn. Det blir helt enkelt lite väl vakuumartat hemma hos mig när det inte finns något bakgrundsljud. När man kommer hem från jobbet är det skönt att slänga sig på soffan en stund och titta på något enkelt med ena ögat. Likadant när jag sitter vid bordet och äter - det är trevligt med lite "sällskap" i form av något tv-program.

Brorsan var därför här igår och försökte veva igång tv:n, men utan framgång. Idag gick jag följaktligen en sväng via paret som jag hyr lägenheten av, eftersom jag ändå skulle förbi. Tänkte fråga om de visste någonting om tv-förfarandet i lägenheten, och om lite annat praktiskt. Har för övrigt inte ens träffat dem, utan bara varit i kontakt med förmedlaren och talat med frun i telefon. Kunde ju vara trevligt att träffas och presentera sig i alla fall.

Åh, vilket gulligt par det var! Jag ringde före jag kom, så de visste att jag var på väg. När dörren öppnades bemöttes jag som om jag var en gammal kär vän som man hade saknat länge. "Nämen HEEEJ!" och en massa handskakningar och skratt. Glada, varma människor, sådär hjärteknipande härliga.

Frun var pigg med rosiga kinder, och maken var skäggig och satt med armen i bandage och var för dagen alldeles nyopererad i axeln. "Jag är lite hög ännu, höhhö!" skrockade han.

Jag frågade hur man ska göra med soporna och lite dittan och dattan, och de frågade om jag har kommit tillrätta i lägenheten. Så nämnde jag om att jag inte ser någonting i min tv, och frågade vilken slags digibox man ska ha - visst är det vanlig kabelbox här i höghuset? Men nej, det är ju antennät, sa frun.

Vet ni vad min gulliga hyresvärdar gjorde då? Jo, de hämtade en digibox ur ett förråd och gav mig den. Trots mina protester insisterade de på att jag skulle ta med mig den hem. "Vi har ändå ingen användning för den!".

Så jag pluggade i boxen och vips hade jag fungerande television här hos mig. Hur praktiskt som helst. Jag kan ju i alla fall låna boxen en stund, tills jag skaffar en egen. Hur som helst - jag har nog världens snällaste hyresvärdar.