Baka, baka bulla

Jag anhåller härmed om tusen husmoderspoäng! Minst. Igår bakade jag nämligen bullar. Riktiga kanelbullar med kardemumma, smör, äggpensling och pärlsocker - hela köret. Jag vet inte om det lyckades så bra, för degen ville inte riktigt jäsa. Lite större blev den i bunken och knappt någonting alls när bullarna vilade på plåten.

Skyller lite smått på torrjästen. I mitt barndomshem har det nämligen aldrig funnits normal jäst i små söta paket. Never ever. Istället har vi haft de där osexiga torrjästförpackningarna i kryddhyllan. Små intetsägande påsar som ska fungera precis på samma sätt, och dessutom stå sig mycket längre.

Pscht! Torrjäst är skit. Halva poängen med bakande är ju att få öppna lilla jästpaketet, dofta på den härliga, fylliga aromen av jäst och sedan - det bästa - med fingrarna smula ner den i ljummen mjölk. Konsistensen av jäst är ju bara för ljuvlig. Liknar ingenting annat. Liksom segt och silkeslent och sprött. Och så ska man ens försöka jämföra det med att trasa torrjäst i en plastbunke. PSCHT!


Hur som helst så bakade jag en sats bullar igår. Om än icke perfekt jästa och fluffiga så helt okej i alla fall, tror jag. Hur de smakar vet jag inte, för jag har inte testat än. Som ni vet så sköter jag bakandet, andra får sköta ätandet. De finns i frysen, så om någon skulle förirra sig hit på kaffe kan jag värma dem i mikron och servera kaneldoftande dopp som tilltugg. Inte illa, va?