Visning

Jag har alltså varit på lägenhetsvisning idag. Så att sådant. Det började med att jag satt och talade med bostadsförmedlaren, och efter ungefär aderton sekunder hade tappat tråden fullständigt. För det första pratade han finska, för det andra pratade han tyst och otydligt och i en-enda-fart-utan-att-pausa-mellan-orden-eller-ändra-betoning så att jag inte visste om han frågade, föreslog eller berättade. Det lät ungefär gnngnnngngkolkytgnngngngngngggnnparvekegnngngngngkeskusta... gnngngngnnglokakuugnngngnggnn neliö.

Jag fick lite panik, ärligt sagt. Tänkte "Herregud, hur ska jag ta mig ur den här situationen?! Hur ska jag få ur mig någonting vettigt? Kanske jag inte behöver någon lägenhet heller, under en gran blir nog bra. Hur fan ska jag komma ut härifrån utan att fejka en sjukdomsattack?!".

Men när jag riktigt spetsade öronen och ansträngde mig började jag förstå en liten del av det ha sa, och kunde föra ett vettigt samtal. Det gick faktiskt riktigt bra, och han hade flera bra förslag. Sedan var jag inne på en annan förmedling också, och där kändes det ännu bättre. Kanske det ordnar sig detta, trots att jag ärligt sagt har börjat misströsta den senaste tiden.

Redan på eftermiddagen var jag på en visning, och den var väldigt lyckad. Lyckad på så sätt att jag verkligen, verkligen inte ville ha lägenheten. Den var rent ut sagt otäck. Det är alltid bra att börja med ett riktigt bottennapp, så man vet vad man vill komma så långt ifrån som möjligt. När man tittar på andra lägenheter kan man säga "Ja, den är ju sjukt mycket bättre än den där jag tittade på först - herregud!".