Leveä kuljetus

Igår körde jag in till stan för att handla lite. Precis när jag hade passerat de nästsista trafikljusen före Prisma kurvar en paketbil med texten LEVEÄ KULJETUS in framför mig, ställer sig på tvären över min fil och stannar där med sina blinkande orange ljus.


I förarsätet en skäggig farbror med hästsvans, neonfärgade kläder och tatuerade underarmar som hissar ner sidorutan och håller ut en rödgul skylt som förbjuder mig att fortsätta. Som om jag ens kunde - han står ju mitt ivägen. Tänkte han att jag skulle köra över honom? Fast egentligen... det finns så många idioter i trafiken att det säkert finns dem som hade försökt.

Happ. Så står man här då. I pappas lånade terrängbil som jag inte brukar köra särskilt ofta. Först i en kö av en massa bilar. Borde säkert veta hur man fungerar i dylika situationer. Tyvärr vet jag inte det. Fast jag blir inte det minsta orolig. Litar helt på Herr Skägg med stoppskylten.

Gott och väl en tio minuter står vi nog där. Inget händer, förutom att typen i paketbilen fumlar fram ett tobakspaket och passar på att röka medan han ändå sitter där för öppet fönster. Om jag hade rökt skulle jag ha velat gå fram och be om en tobak jag också. När vi nu ändå sitter och väntar, liksom. Plötsligt halar han in skylten och kör iväg.

Innan jag hinner fundera på vad jag ska göra kommer en ny LEVEÄ KULJETUS-bil och ställer sig på samma plats. Ny skäggig farbror, denna gång med rakad skalle. Ännu mera blinkande ljus på den bilen, och dessutom en massa långa, vajande antenner. Han drar upp handbromsen på sitt blinkande fordon och kommer fram till min bil. Jag vevar ner rutan och försöker se så van ut som möjligt.

"Det kommer att komma fyra hus förbi här" upplyser han mig på finska."Fyra".
"Okej"
"Och vänta tills de har kommit förbi innan du åker"
"Selvä"
"Kaikki neljä. Sä et mahdu sinne!" understryker han med lite ansträngd röst.
"Selvä" svarar jag lika tydligt. Du kan vara lugn, gubbe. Jag väntar.


Och väntade gjorde jag. Det dröjde nog en kvart innan de fyra husen sakta, sakta kom krypande på varsitt långtradarsläp. De hade antagligen färdats en bit. Och enligt vad jag förstod på gubbens tonfall hade en del trafikanter under resans gång tänkt att de nog ändå ryms förbi. Om man bara kilar sig lite, såhär... håller långt ut till kanten.

Så att sådant på vägen idag.