Weed

Klippte bland annat gräs idag. Förutom det klippte jag till exempel några äpplen som fallit ur trädet, samt en näbbmus. Näbbmusen var alltså död innan jag klippte honom. Om han inte var det så är han det nu i alla fall.

Egentligen är det ganska trevligt att klippa gräs. Förutom att det låter så förfärligt högt. Och att jag hela tiden tvingar mig själv med läskiga tvångstankar, som att föreställa mig att jag kör i en sten, så ett av gräsklipparbladen lossnar och flyger rakt in i foten på mig så blodet sprutar och jag blir handikappad för livet.

Eller att en liten sten kommer in under klipparen och slungas ut med en väldig hastighet och borrar sig in i smalbenet på mig som ett pistolskott. Eller att jag halkar framlänges och glider med händerna under hela apparaten så alla fingrar klipps av. När man tänker på vilken fruktansvärd hastighet två knivar roterar med bara någon decimeter framför fötterna är det lätt att fantisera ihop sådana här saker, kan jag berätta.

Det som är roligt med att klippa gräs är resultatet. Att det blir så snyggt och prydligt i en handvändning. Speciellt hos familjen Kronqvist blir skillnaden enorm eftersom gräsmattan alltid är vildvuxen som en savann när någon tar fram gräsklipparen.

Det som är mindre roligt med familjen Kronqvist gräsmatta är - just det - att den är vildvuxen som en savann när man ska klippa. Det gör att gräsklipparen inte orkar jobba särskilt länge innan den stannar, kvävd av våldsamma mängder gräs. Jag var tvungen att starta den typ hundratolv gånger idag. Sista gången den stannade gav jag upp. Det finns en gräns för hur många gånger man orkar rycka igång en gräsklippare på en dag. Får väl fortsätta imorgon.