söndag 12 september 2010

Pippi

Har suttit i sju evigheter och ytterst tålmodigt försökt installera ett program på datorn utan framgång. Har inte skrikit en enda gång, inte bankat på tangentbordet och inte ruskat om skärmen. Inte svurit, inte gnisslat tänder. Inte ens fällt en liten tår av frustration. Jag har bara försökt, väntat och försökt igen. Som ni ser - jag har varit hur balanserad och mogen som helst. Inte för att det hjälpte, programmet funkade inte ändå.

För det intresserade kan jag avslöja att det var Nokia PC Suite jag försökte få igång. För att kunna överföra bilder från telefonen till laptopen. För tillfället är programmet bara installerat på den stationära datorn i heimgååln, och det betyder att jag inte kan föra över mina egna foton till min egen dator. Irriterande. Inte för att jag brukar fota med telefonen särskilt ofta, men ni vet hur det är - när man minst anar det dyker det upp något som måste fotas, och då har man aldrig sin vanliga kamera på sig.


Denna söndag har jag tillbringat med att titta på Pippi på de sju haven. Den filmen har jag sett senast när jag och min storebror var på bio till Nykarleby när vi var små. Bio Scala, en pytteliten, gammaldags biograf i storleken av ett vardagsrum med några bänkrader och en bioduk längst fram. Det var sportlov, och därför hade man barnfilmförevisning på Scala. Min mommo bodde alldeles intill bion, och därför fick jag och min bror gå och titta på Pippi medan mamma hälsade på mommo.

Det var en upplevelse, kan jag berätta. Att gå på bio. Pippi Långstrump var någonting som sändes så sällan på tv att det var rena julafton när man fick se ett avsnitt. Och nu var det en hel långfilm. Herregud så spännande.

Jag gillar fortfarande Pippi. Även om jag nu satt och irriterade mig över att vissa saker var så bisarra. Som barn tänkte man aldrig på det. Som till exempel att Pippi flög med en säng fäst vid en varmluftsballong till söderhavet för att hämta sin pappa. Men man kan ju inte flyga med en säng! Och herregud - en varmluftsballong är ju evighetslångsam. Man skulle ju aldrig komma fram. Och dessutom drog Pippi i snöret till gasbrännaren när hon skulle landa - det är ju helt fel. När man brassar på med elden så stiger ju ballongen.

När ballongsängen sedan kraschade byggde Pippi och Tommy och Annika ett flygplan av lite brädor och en cykel och flög vidare. Och en sådan kan ju inte lyfta! Propellern snurrar alldeles för långsamt när man ska hålla igång den genom att trampa. Ju.

Samtidigt är det ju det som är hela grejen med Pippi. Det finns inga gränser för någonting. Om Pippis häst kan flyga ifall hon sitter på den och flaxar med armarna - då är det så. Och om man kan flyga med en ballongsäng till andra sidan jorden på några timmar - då är det så. Jag gillar Pippi Långstrump-sagorna, det är häftiga.

Bild: http://malinlilians.blogg.se/images/2009/pippi_58460325.jpg

2 kommentarer:

  1. Bätter barn filmen finsta e no förr i världen. Pippi Långstrump, Vi på Saltkråkan, Emil i Lönneberga, Karlsson på taket, Madicken osv. Va får dagens barn si på idaa. Pokemon?

    SvaraRadera
  2. Jå, all Astrid Lindgren-sagona e hurjat bra. Ja tycker lika bra om döm ännu, kan skåda hu mang gang som helst fast ja knappast räknas som na båån meir.

    Ja föstar int hede nufötiidn att "barnprogram" i tv måst vara så fjantto, ti talar typ beibispråk å e heilt pjaso. Vaför? I typ Saltkråkan å Emil talar å uppför se heilt normalt fast e e rikta åt båånen...

    SvaraRadera