Att skaffa en lägenhet - den långa versionen

Den där jag-håller-på-att-dö-oron jag tampades med nyligen, och bloggade lite kufiskt om handlade alltså om lägenhetsärenden. Jag fick snabbt fick erfara att bostadssituationen i Kokkola är ganska dålig - om man inte vill bygga sitt eget jättehus någonstans ute på landet, eller köpa någons hus när de själva ska bygga ett större sådant. Och det hade jag inte tänkt. Jag hade främst tänkt hitta en lämplig lägenhet, helst på okej cykelavstånd från sjukhuset. Och helst en tvåa, eftersom jag har bott i ettor nu sedan jag var nitton år, förutom när jag delade boende med mina flickor i Hallis den första Åbotiden.

Ett tag hann jag redan bli orolig över att inte hitta någonting alls, eller vara tvungen att ta någonting som jag hatade, typ en aderton kvadrats etta någonstans utanför Indola industriområde. Efter att ha varit i kontakt med två olika bostadsförmedlare och ringt och tjatat nästan dagligen och fyllt i alla ansökningar med HETI, VÄLITTÖMÄSTI och NO VITTU TÄNÄÄN i fältet där man ska ange när man kan tänka sig att börja hyra en lägenhet var jag lite skärrad.

Så plötsligt händer det. Jag var och tittade på världens finaste tvåa. Precis i rätt del av stan om man färdas med cykel till sjukhuset på dagarna. En gullig, lummig innergård med lite utemöbler och massor med plats för cyklar och bilar. På markplan i ett fräscht och ganska nytt trähus, kändes som ens egen lilla stuga. En lagom stor toalett, mysigt parkettgolv, bakom köket ett mysigt sovrum. Och en liten inglasad del, en slags balkong fast den var på markplan. Och hyran var precis lagom, på lägre sidan till och med. Efter att ha sett detta mirakel kan man ju inte nöja sig med något annat.

Men det var andra än jag som också var intresserade. Tacka fan för det. Det var ju typ Kokkolas enda tvåa vi talar om här. Jag ringde och tjatade, och förmedlaren "skulle återkomma", "skulle bara tala med ägaren", "skulle ringa senast fem", "hade inte hunnit titta på det, men skulle ringa imorgon förmiddag". Jag satt och bokstavligen höll i telefonen i flera dagar, väntade på samtal, ringde upp själv, väntade igen. Hade någon att vakta telefonen när jag var ute och sprang.

Detta var alltså de första dagarna av min praktik. Jag hade dåligt samvete för att jag satt och petade på min egen privata telefon hela tiden, hade bråttom iväg för att träffa förmedlaren, var tvungen att ringa privata samtal, måste svara mitt i någonting viktigt för att ett okänt nummer ringde (som såklart var någon helt annan). Jag kan inte ha gett något vidare gott intryck på min nya praktikplats, även om jag förklarade för de andra vad det var fråga om.

Fy fan vilken pärs. Och mina stackars klena nerver! Konstaterade att om jag inte får denna lägenhet så måste jag tyvärr ta livet av mig. Typ. Man är väl dramatisk. Så en lunchrast smet jag ifrån bordet (igen) och ringde upp förmedlaren och frågade om det hade framskridit någonting idag då. "Jo!" sa gubben. Det hade gått så att tvåan hade hyrts ut till ett yngre par, och han kunde bara beklaga. Då är vi två som beklagar. Jag ska alltså bo på vinden hos mina föräldrar tills jag flyttar in på ålderdomshem.

Men! Nu spolar vi tillbaka bandet sisådär en vecka! För skojs skull, och eftersom det inte fanns så många alternativ gick jag på en visning av en annan lägenhet tillsammans med en annan förmedlare. Också den i rätt ända av stan, kunde ha varit en potentiell winner, men tyvärr var det en trea. Kanske inte det mest passade för mig, men ändå inte någon ockerhyra. För en trea ett helt okej pris. Tänkte mig därmed att det skulle vara fråga om ett råtthål. Kanske en knarkarbostad. Med plats för många knarkare i ett knarkarkollektiv, alltså.

Döm om min förvåning när trean var hur fräsch som helst. Högt i tak, parkettgolv, stora ytor och massor med garderober och förvaringsutrymme. Nyrenoverat kök med fina kakel och keramisk spis och fina bänkar och arbetsytor. Stora fönster och hela baletten.

Efter det där samtalet när drömmen om tvåan fladdrade bort i fjärran, var jag både desperat, lite ledsen och främst rätt uppretad för att någon annan hade farit iväg med min fina drömlägenhet. Jag ringde direkt, under samma lunchrast förmedlaren för trean och förklarade situationen. Att jag var i desperat behov av en lägenhet, men att jag egentligen inte har råd med en trea. Om jag får hyra den till - här drog jag till med den lägsta pris jag nändes säga, vilket var lägre än månadshyran för tvåan - så är jag beredd att ta den nu med det samma. Förmedlaren bad att få återkomma.

Det tog bara några minuter så ringde telefonen, och svaret var positivt. De hade godtagit mitt erbjudande, och jag fick flytta in direkt om jag ville. Välkommen bara! Jag blev lite paff, faktiskt. Lilla Maja har förhandlat ner sin månadshyra så att hon a) får en större b) får en finare och c) får en BILLIGARE lägenhet. Ja, och d) HAR en lägenhet. Nu direkt!

Pappersarbetet sköttes på ett kick, och med ens hade jag nycklarna i handen. Det gick ju hur bra som helst, trots att jag höll på att angsta ihjäl mig där några dagar. Egentligen var det ju en herrans tur att jag inte ens fick den där tvåan. Den lilla, sunkiga lyan, höhhö. Nånej.

Så att på det viset är det nu. Maja bor i tre rum och kök i Kokkola. Inte alls planerat, men det blev nu så här. Till en början hade jag angst över det också - vad ska jag med tre rum till, liksom? Det är ju helt löjligt! Ska jag verkligen..? Nej men inte kan jag väl...?

Men för fan, jag kan ju inte angsta över allting. Det råkar nu vara lite onödigt stort, men det är fint och jag trivs. Och för att tjata om det ekonomiska så tjänar jag ju på detta jämfört med tvåan som icke blev. Dessutom är jag förvånad och imponerad av mig själv när det kommer till att förhandla. Jag visste inte att jag var en sådan benhård affärskvinna. Där ser man. Borde kanske börja som börsmäklare?

Om vi skiter i storleken en stund så kan jag berätta att jag tycker att mitt nya hem är världens fullträff på alla sätt. Lägenheten är snygg, trevlig och funktionell. Jag får helt enkelt skaffa en mycket utrymmeskrävande hobby, så att jag kan rättfärdiga mina generösa ytor här. Typ laminera havskajaker.