onsdag 22 september 2010

På praktik

Då har alltså praktikant M. Kronqvist inlett sin karriär som talterapeut på Mellersta Österbottens Centralsjukhus i Kokkola! I måndags var dagen som inleddes med att skaka hand, säga sitt namn många gånger, få ett användarnamn och ett lösenord och hämta en alldeles egen nyckel. Fick lära mig de mest grundläggande sakerna, som var kaffemuggarna finns, vilken dörr som leder vart och var plastfickor och gem finns.

Samt varit - exakt som väntat - en stor idiot som inte fattar nå-gon-ting. Jag hade naturligtvis räknat med det. Herregud, tänk på de arbetsplatser jag hittills varit på där arbetsuppgifterna bland annat har varit att ge tillbaka växelpengar, koka kaffe, moppa golv, servera öl, mata välling och borsta löständer. Samtliga ställen har inneburit att man är helt bortkommen de första dagarna (veckorna...) innan man börjar lära sig. Nu har jag ett helt nytt yrke att lära mig, en helt ny värld - hur det fungerar på ett sjukhus. Hur man är en talterapeut på riktigt. Rätt mycket mera komplicerat än tidigare, kan man lugnt säga.

Men hör här. Jag räknade med att vara 100 % idiot första dagen. Andra dagen nöjde jag mig med att vara 98 % idiot. Idag har jag arbetat tre dagar och skulle nog säga att idiotnivån ytterligare har sjukit, och talterapeuthalten i mig är något högre. Jag lär mig någonting nytt hela tiden. Och i takt med att jag lär mig förstår jag också att be om mera hjälp och fråga upp det jag inte förstår. När man är helt ny är man så utanför systemet att man inte ens vet vad man ska fråga, man har ingenting att utgå ifrån. Detta kommer antagligen att vara den mest lärorika perioden jag kommer att vara med om i hela mitt liv. Wow.

Förutom att jag har blivit väldigt väl emottagen av de andra talterapeuterna på avdelningen - alla är så vänliga, trevliga och hjälpsamma - så är detta med talterapeutskap en ytterst effektiv metod att bota telefonskräck. För man får sköta en massa per telefon. Både tala med klienter och deras anhöriga, ringa andra talterapeuter och fråga efter uppgifter och dessutom ringa sådär internt på sjukhuset. Eftersom vi är i Kokkola är många av samtalen på finska. Ringa och diskutera talterapiupplägg med okända människor på finska - det om något är en utmaning!

3 kommentarer:

  1. låter som en bra början det där, maja!

    SvaraRadera
  2. curt >> Tack!:)

    alegni >> Jag har knappt kommit ur startblocken ännu, men det blir nog bra:)

    SvaraRadera