söndag 3 januari 2010

Teveteveteve


Det må jag dock säga. Att det är en herrans tur att inte den här familjen tillhör ett laestadiansläkte.

(Inte bara för att jag just nu skulle skämmas så oerhört å hela religionens vägnar för att man hemlighåller någonting som är så fel, upprörande och traumatiskt; incest och pedofili. Utnyttjande av människor, av små barn. Bara för att hålla masken och inte visa att även här hos oss sker sådana hemska saker, liksom i alla samhällets grupper. Istället är det viktigaste att man håller en fläckfri fasad, oberoende av att det leder till att man förstör många människors liv.)


Television är nämligen synd när man är en laestadian. Och jag har väldigt svårt att ett liv utan tv här på Nyströmsbackan skulle vara möjligt. Här tittas nämligen på tv från morgon till kväll. Och det är inte jag som tittar.

Det där med svenskspråkig tv verkar vara fascinerande. Vare sig det är FST, SVT eller TV4, så följs ungefär allt som sänds med. Det är Strömsö, Bonde söker fru, Idol, Robinson, På spåret, En annan del av Köping, all herrans schlagersmörja, Diggiloo, Doobidoo, Så ska det låta, Minnenas television, samtliga filmatiseringar av Astrid Lindgrens böcker, alla svenska filmer såsom Sällskapsresan, Göta Kanal, Drömkåken, Stjärnorna på slottet, Allsång på Skansen - allt, allt, ALLT som sänds på svenska.

Jag har helt gett upp hoppet om att få titta på tv i det här huset medan jag är här under jullovet. Skit samma, det är ändå ingenting jag direkt måste följa. Jag brukar mest titta på Conan O'Brien innan jag går och lägger mig, men det hinns inte med här. För min mor och delvis min far sitter hysteriskt klistrade framför burken och glor.

Det börjar milt sagt börja gå till överdrift. Det spelar ingen roll om min lillebror eller någon bekant kommer hit, tv:n ska stå påslagen på hög volym. Om någon börjar prata, vilket kanske är normalt om man befinner sig flera i samma rum, eller om man har besök, bemöts man med ett "sssccchhh!", varpå volymkmappen pressas in ytterligare. Allt för att inte missa ett ord av vad som sägs. Känns lite snopet att tvingas ta hänsyn till en elektrisk apparat. I alla situationer.

Jag hoppas lite stillsamt att tv:n ska gå sönder. Eller att den ska bli ytterst värmekänslig och bara gå att ha påslagen på låg volym under en timme eller två kvällstid.

4 kommentarer:

  1. MEN. Tå ere no najs ti ha liiti variation å int som jer, bara skåda på Nalle Puh och Heffaklumpen... :P ;) Jag blir galen!

    SvaraRadera
  2. Förvisso kan man säkert nå en viss smärtgräns me Nalle Puh å:)

    Dock kan ja int kommender mamma i säng halv åtta me motiveringen att e räcker me tv nu å att e er sovdags:)

    Ha fösöka lock ut on å ga, men he kom na viktit i tv tå. Sku vara bra om man sku kuna stäng åv tv, bylt på halarn å bädd ner on i vagnen. Tss...:P

    SvaraRadera
  3. tv er INT synd enligt laestadianer, utan enligt VISSA laestadianer.

    SvaraRadera
  4. anonym >> Jo, jag vet. Jag skriver ganska mycket generaliserat och överdrivet i min blogg, det är medvetet. T.ex. vet jag att alla finska kvinnor inte har rött hår när jag benämner dem som "rööhååro finskona". Hoppas att ni som läser förstår att tolka det som skoj. Jag ber dock om ursäkt om någon tar illa upp!

    SvaraRadera