Synd att det skulle bli iskall halvstorm just idag när jag hade min lediga dag. hade eventuellt - eventuellt - tänkt dra ut på en skidtur längs öjaspåret med solsken på näsan och varm dricka i vätskebältet. Iskalla vindar är nämligen det iskallaste som finns. Blåsten får några minusgrader att kännas som värsta nordpolsklimatet, och det är så kallt att det gör ont. Hu!
Igårkväll var det också ganska kallt, runt tio minusgrader, men relativt vindstilla. Jag drog på mig windstopper-kallingar, iklädde mig reflexvästen, pluggade i hörlurarna och stack ut och sprang. Vilken vacker kväll! En riktigt, riktigt bra löprunda blev det dessutom. Den sista biten var en oplogad väg utan belysning, men någon sådan behövdes inte heller. Det var nämligen alldeles månljust. Fick en sällsam, nästan lycklig känsla. Alldeles ensam i kvällen och snön. Stjärnorna ovanför huvudet och andedräkten som ett vitt moln kring munnen. Knädjup snö som sprutade kring anklarna de sista några hundra metrarna.
Trots att det idag var ett bistrare klimat med tretton minusgrader och en redig blåst som fick snön att yra, tog jag en kort löplänk. Dubbla långkallingar under löparbrallorna, fingervantar under handskarna och uppfälld huva som skydd mot vinden. Det gick hur bra som helst.
Jag har haft mera inspiration att springa nu när jag har vistats i good old Öja. I Åbo har jag så klart också sprungit hela tiden, men sällan har det känts riktigt roligt - speciellt på den senaste tiden. Mest har jag gjort det som tidsfördriv, för att hålla igång kroppen och för att rensa hjärnan. Som variation till gymmet och för att jag mår bra av att röra på mig.
Det är en helt annan sak att jogga ut i mörkret och ensamheten ute på landet. Jag känner mig mera påfylld än uttömd efter en löplänk här. Ibland drar jag så klart på lite extra för att pina hjärtat lite och för att utmana kroppen, men oftast gör jag lagom korta små rundor. Det ska inte vara så att man bävar för en överlång löprunda, att man vet att man kommer att vara dödsslut och illamående när man kommer tillbaka. Att man måste backa nedför vindstrappan resten av kvällen. Hellre en bra, lagom runda där både kropp och knopp får det de behöver.
Imorgon blir det morgonskift, och sedan får vi se vad dagen bjuder på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar