Dagen till ära bjöd jag naturligtvis på en kopp kaffe ur mommos gamla servis. Ingen limsa och inga sugrör, ej heller några innelekar eller ballonger. Inga inbjudningskort och ingen fiskdamm, men ett mycket trevligt litet födelsedagskalas medan kölden knäppte i knutarna.
Jag hade som jag brukar bakat en födelsedagstårta. Mamma frågade varifrån jag fått receptet, och såg lite orolig ut när jag svarade att jag hade hittat på tårtan helt själv. Efter lite konsulterande med Internet och lite modifikationer på de recept som fanns där, vill säga.
Istället för den vanliga gräddtårtan på sockerkaksbottnen med jordgubbssylt mellan bottnarna blev det en mörk chokladkaka. Fylld med persikopuré och grädde. På toppen grädde, persikoskivor och chokladkulor. Det var en god kaka tyckte jag. Det tyckte de andra också.
vaaarma grattisar i efterskott! jag hade nog inte tackat nej till den kakan jag heller...
SvaraRaderaTaaack, alegni! Jag hade så gärna bjudit på en bit:)
SvaraRaderaMen Hallå liksom! ;P
SvaraRaderaDin kusin är ju helt värdelös på födelsedagar!
Nog passar det att komma på besök alltid, men hade hon nån present med sej?
Kanske är det en lite tröst att jag inte vet när mina andra kusen fyller år heller???
*skäms lite lagom*
GRATTIS!
SvaraRaderaFörsenade gratualationer! I barndomen var jag lite avundsjuk på dig som fyllde ett år mera än mig bara en knapp månad efter att jag precis hunnit ikapp ;)
SvaraRaderaEva >> Ditt besök var en present i sig! *kram*
SvaraRaderaAnnina >> Tacktack!
Linn >> Tack så mycket! Hih, jag var nog lite avundsjuk på dig också - du hade så många storasystrar och jag inte en enda:)