söndag 10 januari 2010

Lockar

Mitt hår är av den envisare sorten. Nu menar jag inte att det skulle vara så tjockt eller självlockigt eller rikligt som jag har hört att en del har, och som lär vara svårt att tygla. Gud nej. Sådant hår skulle jag vara ytterst tacksam för, för det hår jag har förärats med själv hör till motsatsen. Det är fjunigt, tunt, obestämt ljust och spikrakt. Det där sista är en sanning med modifikation, för på senare år har jag börjat få lite krökar och svängar i håret. Inte lockar eller virvlar, men sådär så det böjer sig lite i topparna.

Förutom att mitt hår är typiskt nordiskt och tunt, har det i hela mitt liv vägrat att låta sig påverkas av några metoder för att locka sig. Permanent är beprövat för sisådär femton år sedan, så när sådant gällde, och visst blev det en och annan krok i håret. Men lockigt skulle jag inte ha kallat det.

Till julfester och liknande hände det sig att mamma försökte locka mitt hår i så länge jag gick i dagis och lågstadiet. Resultatet var knappt synbart, och innan vi var framme vid festen var håret spikrakt igen. Mitt hår vill bara inte vara lockigt.

För ett par år sedan testade jag sådana där skumgummikorvar i håret. Efter duschen tvinnas håret omsorgsfullt och i små sektioner upp på korvarna, och behålls så tills följande dag. Skumgummit är ganska mjukt, så det går bra att sova med dem i huvudet, men håret är ganska spänt, så det luggar lite på vissa ställen.

Resultatet är förvånansvärt. Håret blir lockigt! Riktigt krulligt på morgonen, men några timmar senare blir det det mera normalt, riktiga korkskruvslockar. Och de håller tills jag tvättar ur dem, även om jag är ute i väder och vind, och de har till och med klarat en dag i bastun på jobbet.

Dessa skumgummikorvar i vått hår är fram till nu det enda som har lyckats fixa lockigt hår på den här kvinnan. Särskilt ofta blir det inte, men det är skoj att kunna variera också mina fjun någon gång. Uppiggande att få vara lockig för ett par dagar.

Men. I födelsedagspresent fick jag i år en plattång. Hur konstigt det än kan låta är en plattång ett väldigt effektivt sätt att göra lockar. Man tvinnar liksom hårtestar kring det varma järnet, vilket resulterar i att det lockar sig.


Och kolla - mitt hår som inte har låtit sig lockas med tång tidigare fick ge upp när det ställdes inför min nya plattång. Det blev inte lika lockigt som med skumgummipapiljotter, men riktigt fina korkskruvslockar bildades, och snabbt gick det!

4 kommentarer:

  1. tjusigt! fast du är ju förstås lika söt utan lockar.
    förresten, bollen på fågelbrädan på bilden jag visade är snö alltigenom :)

    SvaraRadera
  2. Åh tack, alegni! *rodnar lite bakom lockarna*

    Lustigt att snön hade formats sådär... Och du har ett väldigt bra minne när det gäller kommentarer till inlägg!:)

    SvaraRadera