Men jag skulle nog inte vilja bli tävlingssimmare. Eller jo, när jag tittade på tjejen på banan bredvid, i strömlinjeformad dräkt, badmössa och simglasögon, hon som avverkade en längd på några få sekunder och dessutom gjorde sådana där snitsiga kullerbyttevändningar varje varv. Så långt är det okej att vara proffs. Men intti faan skulle jag vilja stirra på det där kakelgolvet dagarna i ända. Stirra i kakelgolv förknippar jag med när man exempelvis har råkat dricka lite väl mycket rödvin. Att vara tävlingssimmare måste vara som att ha ständig krapula.
Igår fick jag ett infall och bakade för första gången i mitt liv muffins. Riktiga american muffins med chokladflarn i. Har inte smakat, men de såg riktigt stiliga ut i alla fall.
Är ganska slak efter att ha jobbat övertid idag. Tror jag ska ta katten under armen och gå och dö på soffan en stund. So long!
det är sällan jag lämnar din sida utan ett stort leende på läpparna!
SvaraRaderahaha! kul att läsa dina inlägg igen :) "katten under armen" - har den blivi din snuttenalle? :)
SvaraRaderaalegni >> Vad bra! Det är alltid roligt om man lyckas få någon på gott humör, då fyller min blogg i alla fall EN funktion:) Och - dina snälla och trogna kommentarer värmer också ska du veta! Kram!
SvaraRaderaannina >> Sven har blivit lite av en snuttefilt:) Eller en "bra-att-väma-näsan-på-pryl" när man har varit ute i kölden.