Är det någonting jag är handikappad utan så är det KLÖVERVASELIN. Jag bara måste ha mitt klövervaselin. Lämnar inte hemmet utan att ha applicerat ett lager, och tar det alltid i väskan om jag ska någonstans.Hittar jag inte den lilla gula burken blir jag alldeles nervös. Kallsvettas, darrar och kanske kräks. Eller vänta, det där var kanske symptomen för heroinabstinens..? Hur som helst, jag är svårt vaselinberoende. Mina läppar kräver det.
För några dagar sedan var vaselinet slut. Det är dock förvånande hur länge man kan tvinga fram vaselinrester ur en till synes tom burk. Jag rensade den totalt. Polerade bottnen. Till sist fick jag inse att det inte går att få ut mera ur den. Sent på kvällen var det dessutom. Jag stod darrande vid dörren i nattsärken (nästan) och viskade med darrande röst åt min bror, som precis var på väg till ABC i stan. "Kan du köpa Klövervaselin åt mig?" vädjade jag.
Men vid Abc fanns inga av de platta, gula plåtburkarna jag behövde. Jag fick klara mig till följande kväll, då jag efter avklarad arbetsdag svängde in via Öja-Market. I denna butik där nästan allt finns, där fick jag mitt vaselin. Ah. Ordningen återställd. Tack, Öja-Market!
Oj då, det var inte igår man använde klövervaselin. Blir ju nostalgisk då jag tänker på det :)
SvaraRaderaDet är ju nästan 20 år sen, det var på den tiden som man använde Vitalis också..
Finns ingenting som slår Klövevaselin som läppbalsam, jag lovar!:) Labello och Blistex är bara bleka statister i jämförelse med äkta vaselin. Vitalis kan jag inte uttala mig om, för det har jag aldrig ens prövat...
SvaraRadera