Styrde iväg mot stan på förmiddagen i mors röda Ford. Mellan mammas och pappas hus i Öjan och stan, vilket alltså är Kokkola, finns en förrädisk sträcka. Fartbegränsning på 60 km/h sommartid, och poliserna har vett att stå där och kytta med täta mellanrum. När man bor här och tar vägen till stan flera gånger om dagen, lönar det sig att hålla 60. Sannolikheten att man möter Polizei är nämligen stor.
Idag var en av de dagarna. Razzia strax efter Tallbackan, och jag började omedelbart flacka med blicken. Väntapassnu... Mätaren står på typ 62 km/h, det är okej. Bältet på - check. Ingen telefon vid örat - check. Nykter - jovars. Körkortet i plånboken. Ändå spanade jag oroligt i backspegeln hela tiden. Ingen potatisgris följde mig. På Yxpilarääton kom dock en av dessa statens smurfar emot på hoj, vilken luring! Jag höll alltjämt begränsningarna.
Om man ska leta fram någonting bra med att vara fattig studerande är det i alla fall att man inte kör för fort. Det som får min gasfot att lätta är främst tanken på dyra böter. Inte vill jag äta havregrynsgröt resten av året bara för att ha kört tio över på någon onödig stadsresa.
enda gången jag fått böter för att jag kört överhastighet var i yxpila... 82 på 60-sträcka helt av misstag :(
SvaraRaderaDen är förrädisk, den sträckan. Har nog mer än en gång kört överhastighet på sträckan Öja-Kokkola, och helt av misstag. Inte fått böter, dock! *tar i trä*
SvaraRadera