Dzesbo

Igår fick jag vara med på mitt livs första dzesbo! För den oinvigde är detta alltså den dialektala benämningen på bröllop här i trakten. Dzesbo = gästabud = bröllop. Det är ett av mina favoritord på Öjadialekt. Det klingar så vackert:)

Jag har i och för sig varit med en gång förr i tonåren, men det var på en vigsel med tillhörande "fest" eller vad man ska kalla det i ett församlingshem. Det förekom varken skumpa, dans eller slagsmål, och då klassar jag det inte riktigt som ett äkta dzesbo...

Igår var det bröllop. Bruden var så vacker, så vacker, så vacker. Axelbandslöst, vitt fodral med bruna axlar. Somriga fräknar och glittrande ögon och världens största leende hela altargången upp vid pappas sida. Lockigt hår och glimmande smycken. Och brudgummen stilig som få, naturligtvis!

Efter vigsel, stämningsfull sång i kyrkan och bilfärd till festlokalen var det skumpa, god mat och dryck och trevlig stämning. Det var avslappnat och personligt, precis som bruden! Traditionell dans varvat med snabbare låtar. Bruden som snabbt repeterade brudvalsen i korridoren med flickorna innan det gällde, och ljudligt räknade: "Ko-kakka, ko-kakka... visst är det så här? Annars blir det plan b - discotryckare!". Och visst klarade hon brudvalsen galant. Inget tillgjort krångel, och brudparet var naturligtvis med och festade till sista stund. Varför skulle man rymma från sin egen fest? När man en gång gifter sig ska man göra det ordentligt, och det där stora, stora leendet som började vid altargången slocknade inte på hela kvällen. Och kan ett bröllop sluta bättre än att man får dansa barfota med bruden på småtimmarna..?

Tack snälla Sofi för att jag fick vara med på din stora dag. Ett minne för livet. Du är ju så speciell för mig!