söndag 17 augusti 2008

Lördag = godisdag. Söndag = eeh, godis...dag..?


Har sedan länge reserverat vissa lördagar som godisdagar. Inte bara godis, utan det kan också innefatta glass, dopp till kaffet, onyttigare mat, vin och sådant. Nu är grejen den att jag är väldigt sockeravvänjd numera. Socker ingår inte på något vis i det jag äter, och jag tycker till och med att sådant som smakar sött är lite sliskigt. Ananas är t.ex. lite scary att träffa på i sallad och så vidare.

När jag nu i vanliga fall är så himmelens duktig känner jag mig nästan tvungen att ha en "fuskdag" inplanerad med jämna mellanrum. Hör här - inplanerad fuskdag. Så kan man ju inte säga. Det är ju inte att fuska då! Nå, hur som helst. Grejen är bara att jag sällan är riktigt sugen på godis på riktigt, utan att jag främst rutinmässigt köper godis som ska ätas den dagen. Låter det inte spontant och njutbart så säg.

Igår var det en sådan dag. Låg i horisontalläge på soffan och kräktvingade i mig godis. Jag kan nämligen inte äta godis som normalt folk mera. Det måste a) ske snabbt b) ske på viss tidpunkt, t.ex. precis klockan 21.00 när filmen börjar c) vara ett enda godistillfälle när jag äter upp allt. Ingenting får lämnas till följande dag, eftersom jag då inte kan äta godiset mera. Jobbigt. Oftast är godiset inte ens speciellt gott, annat än de första bitarna. Sedan är det bara mekaniskt tuggande tills påsen är tom. Joy.

Dagen efter en godisdag tillbringas i godiskrapula. Jo, jag är helt seriös. Jag får nämligen en våldsam muskelvärk av godis, och om någon som läser detta kan förklara vad det är som sker så var god och upplys mig! Jag har redan då jag vaknar ömma muskler i hela kroppen, ungefär som vid feber, och det inträffar alltid dagen efter att jag har ätit godis. Kolhydratöverskott? Sockerchock? Färgämnesallergi? Säg det...

Nu kommer jag till det som gör denna gång avvikande. Igår år jag alltså godis, plockade pliktskyldigt i mig en påse framför tv:n medan Ondskan rullade på skärmen. Idag var jag på släktfest, och mer eller mindre kände mig skyldig att karva åt mig en kakbit till kaffet. Obs, kaka - på en icke-godisdag! Hur lösa detta? Nå, det normala vore väl att helt enkelt ta en liten tårtbit och fortsätta med sitt liv. Men eftersom jag är uppfylld av konstiga ritualer och allmänt tänker för mycket så känner jag mig tvungen att fortsätta synda på en dag som inletts med synd. Alltså blev det en godisdag även idag. Jag har knaprat Candyking i soffan framför en filt, och just nu känns det som om karamellerna är på väg ut genom öronen. Börp. Och det är inte ens gott!

Imorgon ska det tammefan inte bli någon godisdag. För i så fall vill jag inte vara med längre!

2 kommentarer:

  1. hmm... ja har öm musklä säkert varana da tå ja vaknas.. å ja itä jo godis så mytsi ja händar =D Om ja sko hald en vikos paus, å skåda om ja int sko ha så öm musklä meir. Nej jävlar... en viko e fö läng!! =/

    SvaraRadera
  2. Hmm, jaa ja veit int ja. Men karkkikrapula har ja iaf! Å baket dehe godishelgen känns e som ja sku kuna vara utan godis ti jul ungifär!:)

    SvaraRadera