Inte alls bra

Det här är inte alls en bra dag. Inte. Alls. Bra. Allt är fel. Allt.

Fast den skulle i princip ha kunnat vara helt okej. Inleddes med måriskaffi och OS på tv och allmänt slappande. Sedan till stan där jag äntligen fick bränna de pengar som helt enkelt inte får plaaaats på mitt überfulla konto - notera ironin - på allehanda saker. Allvarligt talat fick jag fixat flera grejer som stått på min måste-göra-lista för länge nu. Fick en ny tikipox på garantin, till och med en dyrare än den jag hade, hittade andra viktiga saker som kaffekokare och mikro utan problem. Kändes lite våldsamt att kånka ut lådvis med elktronik till bilen, men det såg värre ut än det var, boxen var ju köpt redan i vintras, och kaffekokare och mikro var reafynd båda två. Så nu har jag i alla fall någonting på det torra.

Annars är det mest skit. Försökte - min dumma fan - att prova lite kläder, trots att jag visste att jag inte ens skulle ha någonting. Jag har tydligen inte lärt mig att jag inte ska prova kläder på dåliga dagar. Jag ska inte prova kläder överhuvudtaget. Jag ska inte ens närma mig en spegel eller någonting man kan reflekteras i, eftersom jag nämligen är vad engelsmännen kallar butt-ugly. Jag avskyr verkligen mitt utseende, och nej, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig eller säga emot eller tycka att jag är fåfäng som fiskar efter komplimanger. Jag hatar mitt utseende och min kropp och hela min uppenbarelse. Usch, usch, usch.

Precis som om jag vore med i en dålig film, har jag mötts av min egen spegelbild miljoner och åter miljoner gånger idag, känns det som, fast jag har gjort mitt bästa för att slippa. Bildörrar reflekterar mig. Blanka mikrougnsluckor. Badrumsspeglar hinner jag inte blunda för. Hissen upp till skattebyrån i Kokkola var tapetserad med speglar från golv till tak. Jag kunde inte vända mig bort fast jag försökte. Och så går jag dessutom frivilligt in i ett provrum. Perkele.

Jag har någon gång läst uttrycket att man "vill krypa ur skinnet". Det är just så det känns.