Det var en lång dag igår. Sisådär efter lunch packade jag ihop mig på kontoret och stack iväg till Vasa på en jobbgrej. Anlände med andan i halsen eftersom färden tagit längre än beräknat på grund av taskigt före och för att jag snurrade runt i stan och försökte hitta parkeringsplats.
När jobbgrejen var över tog jag en snabb runda via ett par butiker. Traskade fram på lite slaskiga vasagator och fick en sådan obestämbar känsla i hela kroppen. Jag får alltid samma fiilis i den stan. Dels blir jag sentimental och bara går och minns och längtar tillbaka. För vasatiden var så fantastisk. Dels blir jag lite ledsen och illa till mods. För vasatiden var ju så... mangleiss. Mest blir jag dock sentimental och går omkring med ett fånigt flin på läpparna. Minns alla de sena nätter då man åt pizza efter krogen, minns hur man köade in till något eftersläpp, minns innergården vi genade över när vi gick från 17 till Ollis.
Dessutom utspelade sig jobbgrejen igår på Hotel Astor, vilket i princip var i samma byggnad som jag bodde i då det begav sig. Högst uppe på sjätte våningen vid tågstationen. Mittemot Omenahotelli. Tror ni jag stod och stirrade med darrande underläpp (nå inte riktigt, men you get the picture) upp mot den rostiga balkongen där uppe och mindes hur jag brukade lägga nyckeln i en vante och kasta ner åt mina besökare? Kanske.
Det är såklart något speciellt med den första studiestaden. Det är liksom ens egna första kapitel. När man flyttar hemifrån för första gången. Klart att det blir en alldeles unik sak. Dessutom hände det sjukt många kul grejer i Vasa. Kommer antagligen att bli lite gråtmild varje gång jag återvänder dit.
Sedan tog jag en sväng via bästa E, där jag fick kvällskaffe och sedan också begrava ansiktet i händerna och kvida av skam när vi tittade på lite gamla foton. Jag överväldigades så att säga av min egen fånighet. Körde sedan hem i ett beckmörkt landskap och klev innanför dörren klockan nio, tretton timmar efter att jag traskat ut genom densamma på morgonen. Lite småfrusen och kall om nosen som en välmående hund.
Så att sånt.
ja just det, du bodde ju där också. Kom bara ihåg lägenheten jag var o hjälpte dig flytta från :) you and me, och det stora kärran o grålle /Nina
SvaraRaderaDen ja! Den var ganska speciell, liknade Villa Villerkulla:D Hann visst bo på ganska många ställen i Vasa, jag tror att det var fyra olika lägenheter.
RaderaJag jobbade en kort tid i samma hus som du bodde i. Jag vantrivdes redan från första stund, och valde att avsluta min karriär där innan den ens tog fart på riktigt. Jag mår lika illa när jag tänker på det jobbet som du när du tänker på Åbo. Eller som jag föreställer mig att du mår när du tänker på Åbo. Som jag gillade mycket.
SvaraRaderaVisst är det lustigt (och obehagligt) hur man får en viss fiilis av vissa saker? Vilken tur att du förstod att sluta om du inte trivdes, många gånger är magkänslan viktigast. Jag har blandade känslor om Vasa, det är både glädje och ångest och längtan och en lättnad att inte bo där mera. Som sagt - magleiss. Men mest tänker jag på alla galenskaper och skojigheter vi härjade med, för det var mycket sånt.
RaderaJag visste inte att du bott i det huset? Det har jag också nämligen, fast på femte våningen. Men du var nog bara en liten flicka där hemma i Öja på den tiden. :)
SvaraRaderaJag har bland annat bott i det huset ja. Hade en tendens att flytta lite hela tiden, eftersom jag ju "kanske inte skulle komma tillbaka i höst". Ändå flyttade jag tillbaka ännu tredje hösten :)
RaderaVad kul att du har bott i samma! Huset hade en liten och skraltig hiss och breda, gammaldags trappor. Minns att man fick flytta allt för hand, för ingenting förutom små lådor rymdes i hissen. Sex trappor upp, puh!
Sedan var det ju strax intill tågstationen också, så vissa suspekta typer rörde sig där ibland, en gång låg en typ och sov utanför min lägenehetsdörr. Han hade både kissat OCH bajsat på sig. Hm.
Som en välmående katt kanske du menar? :)
SvaraRaderaHar katter kalla nosar? Har för mig att de är varma och mjuka och snälla. Inte slemmiga och blöta och kalla som på hundar i alla fall. Hu.
Radera