torsdag 29 november 2012

Brr!

Uj, så kallt det är! Enligt Foreca är det "-11, tuntuu kuin -19". Undrar just hur de mäter det där. Hur det känns, alltså. Är inte sådant en mera subjektiv upplevelse? Själv tycker jag att det har känts som absoluta nollpunkten idag.

Ingen snö ännu, så det var på bara gator jag trampade iväg till gymmet ikväll. Isande vind som tog andan ur halsen på en. Ilade i tänderna. Bet i kinderna. Kallt, kallt, kallt. Det gäller bara att bli van nu. Första köldknäppen är alltid värst. Första minusgraden överhuvudtaget, förresten. Man undrar hur i helskotta det kan vara såhär svinjävla kallt. Och så visar termometern minus två grader. När man har acklimatiserat sig så brukar man klara kölden bättre.

Jag har varit så hiskligt morgontrött den här veckan att jag nästan har varit tvungen att peta mig själv ur sängen med ett glödande järnspett. Ibland skulle man verkligen behöva en rejäl käftsmäll där i gryningen och någon som skriker åt en att sluta ligga där och snooza. Men det är ju alltid som roligast att sova när man skulle ha som minst tid.

En rolig egenskap skulle annars vara att vara morgonpigg. Allt skulle vara så mycket lättare då. Om man inte var tvungen att övervinna den där uppstigningstortyren innan man får börja på med alla roligheter som dagen innebär. För det är ju bara det där med att konkret resa sig upp ur sängen som är jobbigt. Tänk om man bara skulle vakna, knäppa i fingrarna och sprätta upp som en fjäder. Boiiing!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar