Simma

Lite annorlunda fredagsprogram den här veckan. Efter avslutad arbetsdag drog jag nämligen och simmade. Det var en intressant upplevelse. Bland annat låg en tant på mage och guppade i bassängen hur länge som helst, rörde sig bara framåt någon decimeter då och då. Hon var nämligen ute och - snorklade.

Sedan kan man ju tycka att det finns mera fascinerande miljöer att snorkla i än just en simhall. Typ något korallrev eller så. Kanske hon övade eller något, vad vet jag. Eller så var hon ytterst intresserad av just kakelfogar.

En tanke slog mig där i bassängen. Jag måste lyfta en smula på hatten åt dem som håller på med tävlingssim. Eller nä förresten, det måste jag inte alls. Ni är ju tammefan helt dumma i huvudet. Kan det RIMLIGTVIS finnas någonting tråkigare än att träna simning? Stirra i samma kakelbotten timme ut och timme in, dag ut och dag in. Man åker på ett världsmästerskap. Och stirrar in i ett annat kakelgolv. Man deltar i OS. Ett annat kakelgolv.

För några veckor sedan la jag rätt mycket tid på att stirra i ett kakelgolv. Då var jag magsjuk och tillbringade en hel helg på knä framför toalettstolen. Det var bara en helg, och jag fick redan så oerhörd leidon av att se de där samma stenplattorna. Hur orkar man göra sådant om man inte måste?

Alltså som omväxling var det helt okej att simma. Idag var det till exempel frivilligt. Men jag menar sådär som heltidssysselsättning, nej fy. Simning kan faktiskt vara den gren som är mera långtråkig än skidåkning, eventuellt. Låt mig aldrig bli motionssimmare!

Och herregud så slut man blir av en vända i simhallen. Jag dog nästan när jag kom hem. Måste ligga i soffan och dregla en lång stund innan jag hade hämtat mig. Vet inte om jag har gjort det ännu heller. Men nu ska jag i alla fall dammsuga, hej!


Tillägg:
Jo, ps förresten! Nu pratar jag alltså om simning som i en träningsform. Simning sommartid är en helt annan sak. Där är det inga långtråkiga längder och bassängbotten och klor. Simma som i strand och bad och saltvatten och rekreation - det eelskar jag.