lördag 10 november 2012

Tandläkaren

Nåja, nu har jag varit hos tandläkaren. Kuriosa: när jag gick i lågstadiet här i Kokkola kommer jag ihåg att stadsborna alltid ursäktade sig för läraren att de varit borta för att de hade varit "i tandläkaren". Varje gång. "Ursäkta att jag är sen, jag har varit i tandläkaren". Ni vet, på finska heter det ju att man har varit "hammaslääkärissä". Och varje gång svarade vår lärare "Du menar väl ändå HOS tandläkaren?". 

Överlag så pratade kokkolabarnen en ganska vidrig svenska, just för att den hade så starka influenser av finskan. Man pratade liksom finska på svenska. Till exempel pratade de ofta om "vår mamma", eftersom man på finska använder uttrycket "meidän äiti". "Vår mamma kommer och hämtar mig idag". På ordentlig svenska behöver man inte specifikt berätta att man pratar om VÅR mamma, det heter bara mamma. Min mamma eventuellt.

Annars också så blandade man ganska friskt mellan språken. Jag berättade en gång att vi hade en hund som hette Findus, varpå en klasskompis tyckte det var ett kul namn och frågade "Vem ha keksi det?". Jag, mitt stackars okunniga barn såg antagligen ut som ett frågetecken, för jag visste nog inte vad "keksiä" betydde, annat än sådana man kan äta. Sedan kallade alla sina väskor för "reppu", och samme lärare frågade varje gång tålmodigt "Menar du din ryggsäck?". Sinsemellan pratade de flesta finska, särskilt pojkarna. Och lärarna fick oavbrutet uppmana oss att prata svenska på rasten. Eller inte OSS, herregud. Vi hade inte kunnat prata finska ens om våra liv hade hängt på det. Men de tvåspråkiga som helst slog om till finska när det gick.

Exakt hur långt från ämnet har jag kommit nu då? En bra bit skulle jag tro. Det var ju egentligen tandläkaren jag skulle prata om. Nå, vi försöker styra in på det spåret igen nu då.

Vet ni, jag älskar fortfarande att gå till tandläkaren. Det är så gemytligt att ligga där i stolen, höra det rispande ljudet när tandläkaren går igenom tand för tand, pickar lite med instrumenten, killar med gummihandskarna, pysslar på lugnt och metodiskt. Mumlar till tandsköterskan som sitter och knackar på datorn.

Och så blir jag så barnsligt glad när tandläkaren berömmer mina tänder. Som en unge som är hos rådgivningstanten och får höra att man är så duktig och har vuxit så fint, och kan hoppa så fint på ett ben. Allt var bra med tänderna, trots att jag har gått till tandläkaren exakt två gånger de senaste tio åren. Jag är så oerhört lat med att komma ihåg sådant. Men tydligen oerhört noga med att sköta mina tänder. Och det är jag också, det kan jag intyga.

Det var ett trevligt besök. Jag fick en tandborste och allt. Och är välkommen på nästa kontroll om tre till fyra år, sa tandläkaren. Bara att fortsätta som förr då.

4 kommentarer:

  1. Tack för komplimangen, Maja!
    Hyllorna är från Clas Ohlson (de var omålade), konsolerna från Ikea. Finns nog likande på CO också, skulle jag tro.

    SvaraRadera
  2. Det är intressant att så många tvåspråkiga i Karleby verkar ha så svårt med svenskan. Efter ganska många år i Helsingfors har jag nämligen kommit fram till att samma problematik inte verkar finnas bland de tvåspråkiga här. Men sen vet jag förstås inte hur det ser ut i grundskolorna här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har gjort samma observation. Tvåspråkiga i Kokkola har verkligen svårt med svenskan, det märker jag också i mitt jobb. Det är liksom styvt och klumpigt, man bryter verkligen på finska istället för att tala riktig finlandssvenska. Ordföljden är enligt finsk mall och uttalet är också det styvt. Lyssna på då ett kokkolabarn säger "kungen" och "fyra", ljuden byter liksom plats så det blir "kyngen" och "fura". Och man använder helt vidriga uttryck, typ "nyheita komme från tv", när man egentligen ska säga att något kommer PÅ tv. Det eviga "lagar" istället för "lägger" har också stört mig i alla tider. "Ja lagar he på borde", i betydelsen "jag lägger det på bordet".

      Under min studietid gjorde vi till en kurs en forskning om ordförrådet i svenskfinland, och jag samlade in material i Kokkola. I slutändan var vi tvungna att räkna bort kokkolabarnens resultat, för att de var så extremt mycket sämre än alla andra att de förstörde medeltalet för landet. De kunde helt enkelt inte svenska ord. Vilket jag tycker är väldigt synd :(

      Radera