På sommaren kommer jag hem, sliter av mig kläderna, drar till stranden, simmar, njuter på en filt. Någon ringer, jag rusar hem, blixtduschar, drar någonting på mig och sticker vidare. På någon kaffekopp någonstans eller någonting. Alltsomoftast med lite fuktigt hår, lite sand mellan tårna eller lite saltvattensrester någonstans. Ofta är det bråttom när man ska iväg till nästa anhalt.
I något skede hinner jag tydligen iväg på någon länk eller på skrotlyft, laga mat och äta (tror jag?), fixa lunchlådor till följande dag (ibland, annars får man kuta iväg på lunchen och köpa något). I något skede hinner jag duscha ordentligt och tvätta håret. Någonstans tvättar och hänger jag kläder, någonstans hinner jag till butiken. Är bara inte riktigt säker på exakt när. Men någon gång måste det ju ske.
Kvällarna avslutas flera gånger i veckan i kvällssolen på Bryggan. Där det är så vackert att man sitter och drar ut på hemåkandet i timtal efter stängning. Styr till sist hemåt i natten, med lite kalla tår efter att ha suttit vid sjöstranden i tre och en halv evighet. Yrar på hemma och ställer mig klar för morgondagen, stupar i säng på småtimmarna.
Intensivt detta med sommar. Jag får nämligen panik i huvudet av att låta dessa fina soltimmar och ljumma kvällar vid vattnet gå till spillo. Tio minuter framför datorn efter jobbet är sådant jag får morkkis över. Jag måste få vara ute när det är sommar, jag kräks annars!
Om ni förresten undrar varför jag satt till alltför sent på Bryggan igår igen, så ger jag er förklaringen här:
Frågor på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar