Naggar ytterligare någon kvart

Igår (eller tekniskt sett idag) visade alarmet lite på 3 timmar till väckning när jag programmerade det. Det blir bara värre och värre. Men jag hittade på ungefär sjutton ursäkter till att det är okej att sporta med nattvak trots att man ska ta ansvar och jobba på dagarna.

1. I princip är detta fortfarande likställt med ett sommarjobb, eftersom jag började jobba den sista maj. Och alla vet ju hur det brukar (brukade) vara när man är (var) sommarjobbare. Sena kvällar, korta nätter, trötta morgnar.

2. Det är ljust, och man behöver mindre sömn på sommaren.

3. Jag tar igen detta under mina komamånader i januari-februari. Flera gånger om.

4. Jag läste en gång en studie av en forskare som hade kommit fram till att människokroppen klarar sig på 2,5 timmars sömn per natt, bara man gradvis vänjer den. Som jag gjort de senaste månaderna.

5. Det är fredag på ingång. Fredagar orkar man alltid. Till och med utan sömn.

6. Jag jobbar bäst med dåliga förutsättningar. Typ när jag hela tiden måste hållas på tårna och vara maximalt koncentrerad. Alltså är det närmast en fördel om jag är lite utmattad.

Och sådär höll jag på. Undra på att jag aldrig kommer i säng.

Och imorse var jag inte ett dugg tröttare än vanligt. Arbetsdagen gick utan problem, och jag lyckades få undan en hel del småpåtas förutom det vanliga arbetet. Kanske jag skulle dra ner till två och en halv timmars sömn ändå? Kunde ju vara en succé. Och så mycket mera tid man skulle ha!

Ikväll drog jag på mig min absolut gulaste topp och åkte lite skridsko. Den är så gul att man bokstavligen lyser i mörkret. Om någon såg en rullande neonskylt så var det bara jag.

Vädret just nu är förresten intressant. Det är fuktigt och härligt i luften, känns nästan exotiskt. Syrerikt, doftande. Mitt raka hår till och med krusar sig lite i fukten, notera lockarna i nacken!