Följde de senaste dagarnas mönster ganska precis exakt idag också. Jobb åtta till fyra och därefter direkt ut till playan, simtur och sedan soltorka på stranden med Slash som sällskap. Den här sommarvärmen är bara för siisti! Det är så mäktigt med fullpackade stränder i lilla Kokkola.
Somande så skönt i solen idag igen, och vaknade en stund senare. Vände på mig och fortsatte njuta. Fläktade skönt från havet, alldeles perfekt väder. Päikkärit på stranden känns liksom avslappnande och njutningsfulla. När man däremot slocknar hemma på soffan och vaknar dreglande tre timmar senare känner man sig främst förnärmad.
Ikväll sådär en halv elvatiden var jag ute och åkte rullskridskor, och tog en sväng via Sundmun och playan ännu en gång för idag. Där var stämningen fortfarande på topp, barnfamiljerna hade åkt hem och lite ölburkar hade åkt fram, folk satt och njöt i solnedgången. Trevlig stämning var det hursomhelst, och fortfarande fuktigt och hett i luften.
Jag rullade fram på stranden längs en av cykelvägarna och fick plötsligt en Pacific Blue-flashback. Minns ni cykelpoliserna man tittade på som liten? Ett av mina favoritprogram! Där hurtiga polispojkar och -flickor iklädda sjuuukt tighta pikéskjortor och hjälmar med headset fångade skurkar på beachen. Konstigt nog fick de oftast lättast fast dem som rymde i bil. Bilar cyklade man lätt ikapp och typ prejade av vägen, men skurkar till fots sprang ofta undan cykelpoliserna. Intressant
I serien förekom dessutom påfallande mycket bar hud. Särskilt brudar som åkte rollerblades i minimala bikinin. Sådana kryllade det av på beachen i Santa Monica. Då och då någon joggande kille (ofta med freestyle), men överlägset mest bikiniskridskoåkare.
Lite så kändes det idag när jag kryssade fram på beachen, rullande mellan brunbrända typer i solbrillor som befolkade Sundmuns strand. Fast jag hade inte bikini. Annars - precis som i Santa Monica.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar