Arbete, arbete, arbete!

Rubriken kommer från en av de lustiga historier min mor har berättat från sitt jobb. Hon är barnträdgårdslärare och får alltså höra rätt mycket roliga grejer om dagarna. Det var någonting om att barnen lekte leken "arbete". En var liksom "chef", och stod i mitten och viftade med ena handen och mässade "Arbete, arbete, arbete!", medan de andra marscherade fram och tillbaka i takt med mässandet. Ungarna visste att de vuxna arbetar när de går till jobbet, men inte kanske exakt hur man gör, och vad det där med att arbeta betyder. Annat än att det är strukturerat och leds av en chef som skriker ut instruktioner.

På tal om arbete. Jag har slutat på jobbet. Eftersom mitt vikariat på sjukhuset skulle ha tagit slut småningom så sökte jag nytt jobb och fick det, och har sedan ett par dagar tillbaka jobbat som talterapeut på hälsocentralen. Det är delvis därför jag har haft så långa dagar den senaste tiden, eftersom jag har försökt färdigställa allt jag har påbörjat på sjukhuset innan jag börjar på en annan arbetsplats. Sisådär 8-22 har jag nog jobbat flera dagar, men nu borde det mesta vara under kontroll.

Sedan har jag jobbat med gradun också. Inte på arbetstid såklart, men också det kvällstid på kontoret. Till tio, till elva, och en kväll till tolv har jag skrivit. Så jag har praktiskt taget bott på jobbet hela maj månad. Som tur är har jag alltså inte haft några fritidsproblem! Det som är lite synd är att jag har varit tvungen att tacka nej till alla former av kaffedejter och umgänge med bekanta på grund av tidsbrist. Man känner väl sig inte lite töntig när man för femte kvällen samma vecka stånkar "Ööö, nääää.... jag jobbar ikväll!". Men det är ju som sagt bara en begränsad tid, för fan. Några månader orkar man med vilket tempo som helst.

Dessutom är det jävligt trendigt att vara stressad. Man har mycket att göra = man är en viktig och betydelsefull människa. Höhö :)