Sprang bokstavligen från jobbet, hem för att byta kläder och vidare till gymmet för att hinna på ett pass Bodypump. Och idag släpptes den nya releasen. Egentligen hatar jag oftast det nya programmet när det kommer var tredje månad. Allt är ovant, man måste trappa ner i vikter och man vet inte hur mycket man orkar.
Jag som är världens största vanedjur vill helst inte att en enda rörelse ska ändra. Oftast går jag alltid klampande hem från det första passet med nytt program och muttrar att det är fan så skit, det här nya programmet. Mycket sämre, mycket råddigare - bara dåligt. Sedan går jag två gånger till, och så är det precis som alla andra, lika bra.
Idag eeelskade jag allt med det nya programmet. Kan i och för sig vara nyförälskelse (vi ska ju inte bli för optimistiska här, sådant ska man undvika), men jag var riktigt euforisk redan under själva lyftandet. Dödsslut, men euforisk.
Nu en fråga. Är det lite töntigt att lägga sig ner på bänken och greppa stången för att köra bänkpress-serien, och bli alldeles tårögd (jo, bokstavligen) när man hör det inledande gitarr-riffet dåna ur högtalarna?
Tänk att de till det här passet har valt min absoluta favoritlåt genom tiderna! Detta är tammefaa-an det bästa Les Mills har kommit med hittills! Jag känner att jag nog måste göra personbästa i fråga om pumppivikter just till den här låten.
Eller så känner jag att jag eventuellt råkar ha lite PMS just idag. Sådant kan eventuellt orsaka att man snyftar åt Guns'n'Roses...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar